personer, som påstå, att konungen förr skulle afsäga sig kronan än låta sina anspråk rörande militärbudgeten fara. Men detta är förmodanden, som gå händelserna i förväg. Den förestående inre förändringen skall naturligtvis utöfva en ganska märkbar återverkan på Preussens ställning till Tyskland. Om moraliska eröfringar, såsom frasen lät för tre år sedan, kan det naturligtvis ej längre bli fråga. Det var en at grefve Bernstorffs största och olyckligaste misstag, att han trodde sig kunna förena en temligen liberal och till och med progressistisk politik utomlands med en konservativ inom landet. På denna stridighet måste hans bemödanden för Preussens hegemoni i Tyskland stranda. Detta insåg grefve Cavour bättre, han, som genom en i 10 år med den största energi fullföljd och upprätthållen liberal styrelse i Sardinien förberedde Italiens emancipation och tillintetgörandet af Österrikes inflytande på den apenninska halfön. Derföre hade också den af ödet i spetsen för den italienska rörelsen ställda staten sinnena på sin sida, innan länderna anexerades med densamma. De guvernementala unionisterna i Preussen tyckes ha invaggat sig i det på samma gång löjliga och olycksdigra hoppet att Tyskland skulle tillfalla dem utan något offer från deras sida och utan att de lemnat garanti för ett liberalt regeringssystem. Upplysningen om misstaget skall icke låta vänta på sig länge. Redan nu har nationalföreningen suspenderat utbetalandet af de bidrag till den tyska flottan, som hon lemnade den preussiska ministeren. Denna underrättelse, ehuru bestridd af de preussiska officiösa tidningarne, bekräftar sig fullkomligt. På landtdagen i Coburg-Gotha har militärkonventionen med Preussen, af hvil ken man väntade sig så mycket, stött på hinder till följd af underrättelserna från Berlin. Af dessa och dylika symptomer kan man förutse Preussens fullkomliga isoering i Tyskland. Grefve Bernstorff har sedan i somras intrigerat med ministern von der Heydt mot sina liberala kolleger. Han skall nu tränga ut dem ur ministeren. Men hans förhoppning, att han det oaktadt skall med sin humbug-politik, såsom den nu visar sig vara, kunna bevara en skugga af popularitet, skall ej gå i fullbordan, och hans namn skall inom 14 dagar vara kastadt öfver till de reaktionära. P. S. Jag hoppades före postens afgång kunna redogöra för krisens utgång. De båda ministårgruppernas båda programmer ramlades den 15 dennes för konungen. Den liberala fordrade en komplettering af reformerna och medel att genomdrifva lem, samt skall äfven ha begärt en oblandadt liberal minister. De liberala ministrarne gjorde sitt qvarblifvande beroende af programmets antagande. Konungen antog intetdera programmet, men har seder mera konfererat med de konservativa mi nistrarne. De liberala ministrarnes afsked kan således icke länge låta vänta på sig. —te