HV VP AN BN ringen och till följd af kränkt egenkärlek arbeta uti den bornerade ultranorskhetens och söndringens intresse. Uirikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 17 Mars. Jag måste öfverlemna åt telegrafen att neddela afslutandet af första fasen i den kris, hvars begynnelse genom ministårens ifskedsansökan jag den 8 dennes beskref för er. På hvad som sedermera skulle följa har jag förberedt er. Ministerens afskedsansökan antogs skenbart icke. Representantkammarens upplösning följde derpå den 11, skenbart emedan den genom att antaga Hagens motion om större specialisering af budgeten visade ministeren brist på förtroende. nder allt detta ligger mycket sken, såsow ni ser. Ty det var blott för skens skull som ministerens afskedsansökan icke beviljades. Ministerkrisen är derigenom ingalunda slut. Kabinettet räknar 5 liberala medlemmar: grefve Schwerin, inrikesminister, hr von Patow, finansminister, hr von Bernuth, justitieminister, hr von Auerswald, statsminister utan portfölj och grefve Pickler, åkerbruksminister. Det var tydligt, att dessa ministrar, hvilkas samvaro med deras mer eller mindre reaktionära embetsbröder: utrikesministern grefve Bernstorft, krigsministern general von Roon och handelsministera von der Heydt i och för sig var en anomali efter kammarens upplösning, skulle blott under den förutsättningen stanna i styrelsen under de nya valen, att de erhölle garantier för ewt liberalare regeringssystem. Detta hade dock ej skett. De liberala ministrarne hade förlitat sig på allmänna löften och se sig redan nu svikna i sin förhoppning. Följden är, att de nu efteråt äro nödsakade att inlemna sin definitiva afskedsansökan, enär det är ringa utsigt till, att de skola utverka en pärsutnämning eller andra liberala garantier. Om någon komplettering af ministåren i liberal anda är minst fråga. Komedien med en blandad ministör nalkas sitt slut, och reaktionen skall ändtligen nödgas spela cartes sur table. Ministerers liberala grupp skulle ögonskenligen ha gjort bättre i att ej ikläda sig ansvaret för kamrarnes upplösning förrän några nödiga garantier gifvits dem i afseende å de nya valen. I alla fall är det på högsta tiden att herrar Schwe rin och Patow samt deras kolleger tänka på sin framtid och icke helt och hållet gifva sig till spillo. Förmodligen skall telegrafen inom några dagar meddela deras afgång och bildandet af en konservativ ministår, hvilket ändtligen skall göra situationen klar och ammanföra hela landet till opposition mot ministåren. Jag skall längre ned återkomma härtill. . Så mycket är emellertid af nämnda fak tum klart, att kronans vägran att bevilja ministrarnes afskedsansökan blott var eti sken, ty man antog i bästa fall, att de liberala ministrarne hädanefter såsom förut skulle låta förmå sig att med sina namn öfverskygga sina reaktionära embetsbröder och de ur militärkabinettet utgående militäriskt-absolutistiska åtgärderna. Men det var äfven blott sken, att kammaren upplöstes för Hagens motions skull. Den verkliga orsaken är, att ett säkert horoskop ställdes för militärbudgeten genom, antagandet af denna motion. — Ministören hade redan hållit till godo med mycket annat af kam maren, och dess plötsligt pakonimånde allt för konstitutionella känslighet för majoriteten af den 6 dennes måste öfverallt ingifva det största misstroende; hr von Patow hade ju under diskussionen af Hagens motion förklarat sig gilla Kihnes amendement, att budgetens specialisering skulle ske i alla vigtiga fall redan i år (ty för nästa år hade ministrarne: i allmänhet samtyckt till motionen). Olikheten mellan Hagens motion och Kiähnes amendement var således ganska ringa. En öfverenskommelse med kammaren skulle utan tvifvel kunna ernås, om man velat det; men reaktionen ville det ej; hon sökte efter någon förevändning till brytning, och de liberala ha, på ett obegripligt sätt förblindade, låtit förmå sig att underlätta militärpartiets spel. Men situationen har doek under loppet af veckan blifvit så fullkomligt klar för hvar och en, att den sva-l gaste och tålmodigaste sidan af detliberalal partiet sett sig föranlåtet att uppställa ett program för de vilkor, på hvilka man ytterligare vill understödja ministeren. Detta leder mig tillbaka till hvad jag här ofvan yttrade, att skilnaden mellan partierna och den ofruktbara fejden mellan de liberala och demokraterna skola upphöra, och hela landet, med undantag af en oförbätterlig hop, sätta sig tillsammans mot ministåren. Detta skall bli ett af de bästa resultaterna af krisen. De matta färgoch karaktersiösa liberala skola falla öfver till den konservativa sidan. De öfriga, och dessa äro den öfvervägande majoriteten, skola förena sig med framåtskridandets parti. — Valen skola företagas i början af Maj och den nya kammaren sammanträda den 15—20 i nämnda månad. Man kan med säkerhet förutse, att valen skola uttalla ännu ogynsammare för rezeringen än förra gången. Den nya kammaren skall ännu mindre än den upplösta bevilja militärbudgeten. Det är möjligt, att man då åter upplöser densamme, och att konungen då kommer ali finna sig i valet och qvalet mellan efter gift och en statskupp. Statskuppen avisade konung Wilhelm för några få dagar