dare, som kallarZsig 4Nya Dagligt Allehanda ha vi redan för längesedan upphört att förutsätta någonting sådant. Vi ha blifvit så vana att se detta blad, så snart det får tillfälle att beröra någon sak, tom står i något, äfven det aflägsnaste sammanhang med den norska frågan, i sina invektiver emot oss så helt och hållet emancipera -sig från hvarje sådan konsideration, eom en viss aktning för allmänheten eljest plägar pålägga äfven sådana hätska partiblad, hvilkas enda plan, syftemål och uppgift är att söka på alla upptänkliga sätt förtala, nedsätta och om möjligt vore utäta den sjeltständiga pressens organer. Det har derföre icke det ringaste förvånat oss att höra D. A. i förgår mot bättre vetande kalla oss för herr Birch-Reichenwalds vapendragare. Att en tidning, som förmodligen ändock vill räknas till den anständiga pressen, så öppet vränger de verkliga sakförhållandena, är visserligen någonting ömkligt, men det är ännu mera löjligt, att kunna förutsätta att någonting sådant skall bli irodt. Allmänheten vet lika väl som Nya Dagligt Allehanda, att vi genast vid början af den norska ministerkrisen uttryckte den tanken att Vogts afskedande och BirchReichenwalds inkallande i norska statsrådet hade varit ett stort misstag och att vi redan då påpekade vigten för unionen deraf, att någon sådan populär statsman som Stang inkallades i regeringen, hvilken icke behöfde förtjena sina sporrar genom ultranorskhet, samt att vi sednast för några veckor sedan klandrade det sätt, hvarpå det Birch-Motzfeldtska partiet syntes vilja göra opposition mot den nya norska regeringen och till följd af kränkt egenkärlek arbeta uti den bornerade ultranorskhetens och söndringens intresse.