Aftonbladet – 22 mars 1862, sida 2

skjuter upp midt i boken är det ett dåligt tecken för författaren och :en svår pröfvosten för läsarens tålamod. Om första kaitlet i denna bok utgör sådant torrt skräp — äl, så är det i alla fall nu slut; och om saren kunnat reda sig det förutan, så är hän klokare än vi. Det är således en sommardag, en af de sköna, men i norra Wales så sällsynta dagar, då solen stiger upp på en molnfri himmel. och bergen skifta i grått, i purpur, i guld och grönt, då himlen är blå, floder och bäckar sorla muntert, som om de språkade om lycka och glädje med de gröna träden, och till och med ären; som klättra i bergen, äro vid ypperligt lynne. Just en idan dag, en klar Augustidag, då Aberogwin såg ut som ett litet stycke af ett paradis, hvilket ej ens våra första föräldrar behöft skämmas för, befann sig:Bessy Calverton vid stranden af den lilla strömmen, en half mil från boningshuset, ifrigt sysselsatt dels med sin tvätt, dels att öfverrösta fåglarnas sånger. Mary Davis hade i fråga om tvätt en viss svaghet, ej ovanlig i Wales, den föreställningen nemligen, att en ordentig sköljning i rinnande vatten och torkning på ginst och nyponbuskar gjorde linnet tillräckligt hvitt och var vida att föredraga framför ångan och röken i Londons tvättstugor. Också tycktes hennes-snöhvita dukar, förkläden och kragar bevisa attihennes åsigter voro grundade på fn 1 Bessy tvättade och sjöng, sköljde klär lerna i strömmen och fyllde sitt ämbar med vatten, helt och hållet okunnig om att ett var, ögon uppmärksamt betraktade henne. 2esande voro sällsynta i Aberogwin. En och innan. vandrare, som händelsevis vände sina steg ditåt, följde vanligtvis stora landsväsen, en fjerdedels mil nedanom strömmen