Aftonbladet – 21 mars 1862, sida 3

; Inen ganska riktigt bedömde, var mycket att göra — särdeles med den. nästan obegrän1 på e tut var en ar Nonnens ä 28ider, soin under vistandet på Möglin all: I mer och mer mognade, och förberedelser I dertill börjades så fort omständigheterna med I gåfvo. Framför allt saknades vid Degeberg nödigt utrymme för elever och lärare, men får 1832 uppfördes en större byggning — det J nuvarande boningshuset — till afhjelpande af denna brist. Meningen var dock ej at inrätta institutet förrän egendomen hunni något höja sig ur det lägervall hvati den vid inköpet befann sig. Då inträffade (år 1833) morbroderns, hr A. R. Lorents död och med den en kris i John Nonnens affärer, som gjorde sonen be roende af sina egna, ganska inskränkta tillvångar. Ställningen var svår, ehuru icke söra rörande möjligheten att under desst förhållanden tillvägabringa ett landibruks nstitut. Jag ansåg företaget möjligt, och då händelsen ville, att jag nyss förut, med anledning af ett af kongl. landtbruksakademien utsatt täflingsämne, hade till akademien insändt en af mig författad Plan tili ett svenskt landtbruksinstitut? (tryckt i akademiens handlingar för år 1833), framtog: konceptet samt genomgicks och diskuterades. Att jag på det varmaste tillstyrkte fö retaget torde vara öfverflödigt att nämna. och Nonnen återvände hem fullt besluten at sätta saken i verket. Redan samma höst artog Nonnen någrs privata landtbrukselever. Skotten Alex. Skinner, en man med utmärkt skicklighet i åkerbrukets mekaniska del, hade redan år 1822 blifvit antagen till förvaltare vid egendomen; kort sagdt en liten kärna till ett landtbruksläroverk var redan bildad. På vårer 1834 sammanträffade Nonnen i Göteborg mec satsrådet Poppius, och meddelade honom sin plan, som af denne ovanlige man ge nast omfattades med den värma och ifver. som var honom egen, så snart han hörde något, hvilket han trodde kunna lända fäderneslandet till nytta eller ära. Han upp: manade Nonnen att utarbeta en plan, som kunde diskuteras vid ett möte at possessio nater, som borde föranstaltas vid den instundande ullmarknaden i Norrköping, och sätte institutet i gång på hösten, så att, då riks dagen börjades, anslag kunde begäras, ej för att organisera en inrättning som icke fanns, utan för att understödja fortsättandet af en som redan var i gång.? skedde. Vid Norrköpings ullmarknad hade Nonnen sin plan färdig, som, sedan den blif blifvit granskad af Poppius, föredrogs inför den landtbrukarekomit som blifvit för ändamälet sammankallad. Såsom personligen deltsgande i dessa sammanträden, granskningar och debatter, kan jag intyga, att hvar ken Nonnen sjelf eller statsrådet Poppius. eller någon af dem som yttrade sig 1 ämnet, gjorde sig några illusioner eller förbisågo de stora svårigheter som voro att öfvervinna, och de strider mot okunnighet och fördomar, som otvitvelaktigt skulle möta vid detta företag. Man fästade Nonnens uppmärksamhet derpå, men han svarade med största lugn, att han förutsåg det motständ han skulle få att bekämpa, men att han ej ämnade låta afskräcka sig deraf. Då sam mankomsten var slutad och statsrådet Poppius tillfrågade de församlade om något ytterligare vore att andraga, svarade en al dem: Nej! Förslaget hafva vi hört och delingventen (visande på Nonnen) hafva vi sett; vi önska honom endast lycka. Det väntade motståndet uteblef ej. Regeringen, som nogsamt kände ständernas obenägenhet att bevilja anslag för jordbrukets befrämjande, hade blott föreslagit en summa af 5000 rdr såsom årligt anslag till det nya landtbruksinstitutet. Men äfven detta ringa belopp vägrades af de två stånd, som nästan alltid hört till oppositionen då anslag begärts till jordbrukets bästa; och det bör ej glömmas då en gång historien om Sverges landtbruk kommer att skrifvas, att dei första ringa anslaget till ett svenskt landt bruksinstitut endast kunde vinnas genom den förseglade sedeln i förstärkt statsutskott. Jag har redan nämnt att Degeberg, då Nonnen köpte det, befanns i förfallet skick: men för att kunna förstå hurudant det pro blem var, som Nonnen hade att lösa, måste beskrifningen utföras mera i detalj. Taflan är hemtad ur mina egna minnen af mitt första besök på stället: Föreställom oss en stor, öppen slätt, i vester begränsad al Wenera och endast några fot höjd öfver dess yta; jerdmånen, hufvudsakligen lera. ej i sig sjelf dålig, men så utsugen, att:den vägrade gifva några grödor; dock med eå mycket rikare flor af ogräs, särdeles de annuella. På midten af denna slätt med nära död nivå, saknande all afdikning som kunde förtjena: att så benämnas, och öfver hvilken stormvindarne från Wenem obehindradt ströko, utpinande både växter och djur, höjde sig en naken och skoglös kulle. öfverströdd med rullstenar, emellan hvilka några förfallna hus lågo spricda. Sådant var Degeberg år 1828. Jag har redan nämn! att ett större boningshus blifvit år 1832 uppfördt, men allt det öfriga återstod at: göra när inrättandet af ett landtbruksinstivg! beslöts. På sommaren 1834 skulle nu all: ordnas: rum för lärare och elever inredas och möblerss, hus för 12 lärlingar uppföras och inredas, lärare i kemi, botanik, veterinärvetenskap m. m. uppsökas och anställas. bibliotek och samlingar anskaffas och ord nas; men under allt detta måste dock jordbruket och jordförbättringarne fortgå. Det var ett jättearbete, särdeles i betraktande deraf, att allt måste verkställas med egna, inskränkta medel, . Men härpå tänkte ej allmänheten. Knappt ohjelplig. Nonnen besökte mig för att råd1 rr as ss mm 3 BA AA AR AD 4 —— ES NN mt mm VV MM RH RR SÖ AA mt VA Fn RT KR