tafla och väl försvara sin plats i ett sådant landskap. Det ser ut som ett lyckligt land, öfver hvilket frid och lugn och menniskokärlek tyckas hvila som en välsignelse. tta år af Bessy Calvertons lif hafva försvunnit i detta hem, här bland bergen — hvilken stor skilnad mot det qvafva fängelset i London, der hennes mor dog! Allt hade så tillgått som modren förutspådde; såsom svar på fängelsedirektionens skrifvelse förmälde Matthew Davis i få ord att han fann sig lika villig som skyldig att draga försorg om sin stackars lilla systerdotter; och hastigt försvunno sjukhus, celler och hela fängelset, under det att berg och dalar och sjöar utbredde sig för det undrande barnets bliekar. Förändringen var god, och ehuru lifvet bland bergen var tyst och enformigt, och Matthew Davis och hans dotter ej heller precist de gladaste varelser på denna jorden, hade Bessy dock funnit ett hem hos dem, och fann sig der temligen nöjd med sin verld och sin omgifning. Låt oss säga några ord om denna fader och hans dotter, hos hvilka Bessy Calverton tillbragte största delen af sin barndom, innan vi draga upp förhänget, som döljer det öfriga af hennes historia. Matthew Davis var liten till växten, och hade olyckligtvis vid en bergsprängning förlorat ett öga och en. arm ; han. var. en. ma: ger, obetydlig, blek karl, med rödt: hår och grå ögon. Då man såg honom på ryggen, klädd i sin hvita jacka ock lilla halvhatt, kunde man hafva tagit honom för en skolgosse, men, vände han sig då om, blef man nästan rädd för hans gamla skrynkliga anlete. Matthew Davis var en gudfruktig man som bar psalmboken i fickan, läste sin bibel under arbetet och lefde af Guds ord och