Aftonbladet – 20 mars 1862, sida 2

EDB? EVR SEE TSCEILEbBINIICTSU Hiuv Tu uv nämning till kejserlig hofsångare samt en medalj med H. M. kejsarens porträtt, omvifven af 40 präktiga briljanter om 1600 rubels värde. Gratiani är engagerad för nästa säsong till ett enormt pris. Han reste pu till Barcelona och efter två månader ill Lissabonatt skörda triumfer och rikedomar. Huru föga rendera i våra tider den djupsinnigaste lärdes vetenskapliga upptäckter emot en god strupe! : Ett nummer af Aftonbladet innehöll nylisen den uppgift att operan Wilhelm Tell här blifvit förbjuden. Emellertid hörde jag den likväl ganska ordentligt för någon vecka sedan, ehuru den ej bar sitt rätta namn, utan blifvit omdöpt till Carle il temerario; men detta öde delar den med många andra pperor, såsom Den stumma, som här kallas Fenella, Rossinis Moses, ändrad till Zora, Hugenotterna till Guelfer och Ghibelliner m.fl. Den allmänna penningbristen ökas och räntan för lån på privata händer stiger enormt. Det är sannerligen obegripligt hvart kapitalerna i hasttagit vägen. En följd häraf är de minskade byggnadsföretagen, deraf följande prisfall å materialier och en med skäl befarad arbetslöshettill sommaren för de fattigare arbetarne. Statens finanser gifva äfven finansmännen tillräckligt att tänka på och då frågan derom för en tid sedan förevar i rikskonseljen lärer den gamle furst Mentschikoff hafva påstått, alt tiden nu var inne att göra honom till finansminister. Jeg ver storamiral, då vi ej hade flotta, general en chef på Krim utan armå, och nu börjag bli finansminister, då inga penningar finnas? menade den gamle herrn. När någon yttrade, att man till finansminister helst borde välja en klok köpman, blef den gamle förargad och menade, att då kunde man en vacker dag få se Kockereff minister (en skäggryss, som genom bränvinspakt blifvit en af de rikaste män i Ryssland). Nå ja, hvarföre ej, svarades honom, Lafitte var ock köpman innan han blef minister. CMen, sade Mentschikoff, det är dock skilnad mellan Lafitte och finkel. En gammal flinta ger ännu gnistor, som man ser. Apropos om männen från den gamla tiden: den sluge rikskanslern, grefve Nesselrode, har spelat sina läkare och mig det sprattet att åter lelva upp, sedan vi redan förk!arat honom för nära nog död. Han är åter på bättringsvägen. Alltsedan detta års början har emellan hufvudstadens bränvinsbolag (Otkup) å ena och näringsidkarne å andra sidan ett häftigt split egt rum, som nästan hotat till och med hufvudstadens lugn, emedan det till följd deraf knappast stått till att få köpa en sup för penningar. Otkupen, som nu lefver sitt sista år, ville derunder skörda mer än någonsin och höjde åter atgiften för spritdryckers försäljning, under det att alla värdshusvärdar yrkade en minskning i den redan förlidet år betydligt ökade, öfverdrifna afgiften. De sistnämnda sammansatte sig nästan mangrant och upphörde med all försäljning af spirituosa, intill dess Otkupen, som härigenom led en förlust af öfver 10,000 rubel dagligen, ville gå in på rimligare vilkor. Sedan striden sålunda på gått i flera veckor, hvarunder supnöden alltmera tilltog och började väcka oro bland den lägre klassen, tog sig den kraftfulle generalguvernören, furst Gortschakoff, saken an och ledde den äfven till godt slut, såsom vanligt är med-hvad han tager om händer. Otkupen fick han snart medgörlig genom hotelsen att med yttersta stränghet kontrollera qvaliteten af det bränvin den levererade till värdshusvärdarne, och dessa sistnämnde, hvilka han mangrant tillkallat, fogade sig snart äfven, då han:hotade med tillämpning af en förordning om källares och värdshus stängande på viss tid, med inskränkning i deras bedrifvande af rörelse i flere lokaler m. m. Sedan de derefter på tillfrågan förklarat sig icke kunna ingå på högre afgift än 40 procent mindre, än i fjol, och Otkupen förklarat sig ej vilja medgifva större nedsättning än 30 proeent, följdes fursten kung Salomos exempel, han högg summan midt itu och bestämde 35 procent, som äfven af båda parterna antogs. Under Maslinizzan såg man äfven talrika bevis på att bränvinet ånyo börjat ymnigt flöda öfver-allt, och förnöjda och lycksaliga mouschikar och istwoschikar sågos ljuft domnade hvila i snömörjan. . I ett af Aftonbladets sista, hit anlända numror kallas det prygelsystem, som tyckes: följas af rektor Annerstedt i Upsala kate: dralskola, för ryskt. Jag protesterar högtidligen häremot. I alla ryska offentliga läroverk är det numera absolut förbjudet för lärare att prygla lärjunge, och kroppsstraff tilldelas endast efter utfärdad ordentlig dom, men verkställes dock ej af lärare, allraminst af rektor, eller, som han här kallas, direktor. Huru mycket här än må vara att klandra äfven rörande undervisningsverken, i detta hänseende står Ryssland före det Annerstedtska käppsystemet, ifven om Upsalaartikeln, som tydligen andag mycken personlig bätskhet, torde hafva något öfverdrifvit den nämnda käppens verksamhet. K. Moj:t har, enligt Posttidningen, unler den 18 innevarande månad, utnämnt ch förordnat: Vid andra Lifgrenadierregementet: till öfrerstelöjtnant och förste major, öfversten i