Aftonbladet – 20 mars 1862, sida 2

— Man läser i Skandinavisk Gazettes ?Kjöbenhavnskurir : De sista veckornas stora händelse här i Nordens Athen har varit hr Nyrop. Och han är det ännu. Det är än i detta ögonbliek ingen möjlighet att få en biljett till den kongl. operan, de qvällar han uppträder der i fden Stumma, utan stort besvär och dryg extrabetalning. Huruvida denna debutant verkligen är en sångare af första ordningen, är visserligen icke ännu fullt afgjordt; man hör tillräckligt, att han såväl har vokalistiska ressurser som skola i en viss grad, framför allt att han är en musikalisk man, men har från första stund varit indisponerad och man kan således ej med säkerhet bestämma huruvida han under fullt normala förhållanden besitter ännu större fond af röst, mera volym och böjlighet, än han hittills ådagalagt, och det torde vara riktigast att i sådant afseende uppskjuta sin dom tills man fått höra honom längre fram och i hans andra debut, i Wilhelm Tell. Hvad som deremot är af alla och en hvar erkändt, är att han förutom sångare är en ganska utmärkt dramatisk förmåga, ja så utmärkt, att han skulle fullkomligt kunna göra räkning på en vacker framtid på talscenen allena, för den händelse att han icke hade, hvad jag dock gerna tror han har, sin egentliga plats inom operans gebit. Jag har hört sägas, att hr N. funderar på att, efter slutade debuter här, göra en liten konstresa till Stockholm; jag tviflar ej på, att hans Masaniello der skulle vinna ett allmänt bifall; som en verklig konstprestation i dubbelt afseende och vida öfver det vanliga måttet för detta slags fö reteelser. I tWilhelm Tell väntas ännu en annan debutant, hr Diicker, en baryton af, som det på förhand försäkras, mycket Jofvande art. Samtidigt med att operan här sålunda får ett par värdefulla förstärkningar på den manliga sidan, blifver den tyvärr allt fattigare på den qvinliga. Fru Bergnehr-Gerlach (förut Fossum) lär knap: past mer kunna väntas uppträda, då hennes helsotillstånd iagifver allvarsamma farhågor, och till att ersätta henne i de större rollerna är der för ögonblicket platt ingen. Dethar varit sagdt, att Gade, den nya orkesterchefen, som nyligen gjort en tur i utlandet, haft bland annat den speciella afsigten dermed, att höra sig om efter någon lämpig primadonna; man har icke försport, att han deri lyckats. An alla dessa tsyvenska näktergalar, skulle ingen känna på sig en dragningskraft åt de selländska boklunderna?