annat än genom ett upprikugt atervandande ill ett liberalt styrelsesätt. Pressen måste upphöra att vara ett monopolium, underka-tad en förstucken censur, som vanställer den offentliga meningens yttringar. Juryn, ien enda befogade domaremakt i politiska rågor, bör utlåta sig öfver tryckfrihetsmål och offentligt afdöma sådana. Vid de allmänna valen, hvilka böra förrätttas afelekorer och icke af prefekter, bör församlingsrihet ega tum jemte likhet i offentlighet och dd för alla. Municeipalmyndigheten ör utgå ifrån kommunen och icke från re seringen, så att det allmännas intresse ej ingre må fästas under politikens fordringar. Den enskildes frihet bör garanteras genom en serie af åtgärder, bland hvilka den allra örsta måste bli upphäfvandet af lagen rörande lagen om allmänna säkerbeten. Dessa äro hufvadvilkoren för en politik, byggd på 1789 års principer. Detta är den reform, som oafvisligen påkallas af landets moralika intresse, dess värdighet, utvecklingen af jess verksamhet och dess rikedom; en reorm, som ej kan uppskjutas, så framt icke rankrike skall se sig försatt i en ställning lägre än andra nationers. Sådant är det program, som af frihetens vänner framlades i motsats till den i komiÅns förslag uttryckta, servilt platta belätenveten. Vi meddela här utdrag af hr de Pierres och hr Favres anföranden, båda i sak öfverensstämmande, ehuru den konservative talaren mera begagnar sig af skämtets vapen, det demokratiske deremot mera iåter logikens och de faktiska bevisens grofva artilleri göra sin tjenst i rättvisans och frihetens intresse. Markisen de Pierre hade redan förlidet år tvekat att deltaga i hänförelsen öfver det liberala dekretet af den 24 November. Jag röstade då, tillade han, Semot adressen, emedan berörde dekret syntes mig innebära en våda för lagstiftande kåren, enär den inbjöd oss att begagna oss af en under nuvarande förhållanden ganska kinkig rättighet. Jag ville ha en ansvarig agent, till hvilken jag hade rätt att ställa trågor. Endast anoder detta vilkor ansåg jag mig kunna fritt attrycka min mening. Tro mig, ibland de konstitutionella fiktionerna finns det en som ir oeftergiflig, den nemligen, att suveränen, städse ansvarig, aldrig kan hvarken klandras aller vara klandervärd. Men herrar ministrar, som ej vilja vara ansvariga, måste gå :0 på att vara klandervärda. Ministern Magne gade oss i fjol; att kejsaren vill regera, styra och administrera. Ack jag skulle Snska, mina herrar, att han äfven skipade ättvisan; man finge henne då direkt från höjden. Men hafven 1 rätt begripit vådan af att taga denna fiktion efter do kstafven ? Kejsaren administrerar, heter det. Godt! men I, herrar ministrar, administreren icke äfven I litet grand? Om räkenskapskammaren någonstädes gör en anmärkning rörande medel, tagna från en barnhusfond för att nvändas till förskönande af en prefekts öblemang, bör väl en sådan anmärkning a upp ända till kejsaren, och skola vi gas tro, att krepet utgått från högsta ort? Mina herrar! vi ha en minister, som sina händer eger den största makt, som srundlacen förlänar ; den nemligen att bjuda åt hela Frankrike i gemen och hvarje ,are isynnerhet, eller rättare sagd! stt förestafva hvar och en hvad han bör sttra. En fransman, som i sin tidning söaer efter en pariserartikel, finner der ej anvat än saker om Turin eller Berlin; men i sela bladet ser han, att Frankrike är de adt i två stora partier, de klerikala ultra:nontanerna och revolutionärerna. När er å stor makt blifvit gifven åt en enda man, 3 är det troligt, att hans egenskaper beocknat honom såsom den lämpligaste inneafvaren af denna diktatur, som fordrar så sycken oväld; ty hvad som uttryckes med jet lena ordet Savertissement är för en tiding det största ingrepp i dess egendom och 1ess tillvaro; det är en dödshotelse jemte början till afrättning. Jag klandrar icke 1fenna makt; den finnes icke i grundlagen. Men jag påstår, att det icke gifvesnågot på -Jlmänna säkerheten grundadt skäl, som kan rsäkta dess användande. Jag skulleönska — och denna hefsamma önskan är ingalunda grundlagsvidrig — att hvarje avertissement vore försedt med en så lydande ingress: 1 allmänna säkerhetslagens namn förklarar jag. att, enär jag ej kan ansvara för ordningen Frankrike, såframt denna tidningsartikel iörblir ostraffad, så meddelar jag härmedelst en varning.4 Hr Ollivier och hr Picard: Mycket bra; mycket bra! Alldeles riktigt! Markis de Pierre: XJag förstår ej hur en dylik diktatur: kan anförtros åt en person, som ej bär ansvaret för densamma; men då ingen-annan i hela Frankrike än vi eger rätt att höja den:ringaste klagan, så skulle jag anse mig brottslig; om jag lät mitt uppdrag gå till ända utan att hafva sagt, att 1789 års Frankrike är förödmjukadt.4 (Afbrott. Varningar från presidentens sida.) Markis de Pierre : Men det är min rätt; ingen i Frankrike eger denna rätt utom jag och mina kolleger. I önusken veta om jag vill ha tryckfrihet. Ja,jag vill ha det. Om ni numera ej kan tåla henne, så låtom 0ss ej vidare tala om den saken; men i sådant fall ber jag er att vara litet blygsammare och ej längre orda hvarken om er styrka eller om 1780. (Afbrott.) Någon har yttrat, att regeringen gifvit oss hopp om att friheten skulle komma framdeles och att allting kommer i rättan! tid för den som förstår att vänta. Frankrike, som nu väntat i tolf år, skall väl vänta ytterligare; men en smula mera frihet skulle komma landet väl till pass i detta ögonblick. i Mina herrar! Jag har någon gång modi-. fierat mina politiska åsigter, och detta alltid i omvändt förhållande till mina egna intrasgen. Nåväl! iac tror mie nu ha hunnit