Aftonbladet – 19 mars 1862, sida 1

vision af Foreningen (91 sid. 8:0), hvilken innehåller : 1) Svenskejustitiestatsministerns anförande af-den9 April 1861, 2) Norska justitiedepartementets anförande a. af-den 24 Oktober 1861, b.-af den 2 November 1861, med bilagor, Då ett exemplar af denna skrift kommit oss tillhanda, anse vi oss ej böra uppskjuta att meddela justiliegetatsministerns anförande, ehuru det besynnerligt nog måste ske i öfversättning frän norskan. S Ur norska regeringens ursprungliga utlåtande (det Bireh-Reichenwaldska) anse vi 088 böra meddela de begge stycken, söm framkallade norska ministerkrigen, hvilka, såsom man af de genom oss kursiverade raderna finner, hade det innehåll, som förut istidnibgarne blifvit angifvet. a Det stycke, som syftade på den Manderströmska noten; var af följande lydelse: SAt det mevnte Spörgsmaal, efterat det saaledes:siden 1848 har henstaaet uafgjort, uden atter at veresfremkommet tilsForhanåling i samniensat .Statsraad, og, saavidt: Departementet har kunnet erfåre, uden i Mellemtiden athave yteret Gjenstand for nogensomhelst videre Behandling inden det svenske Statsraad, nu er blevet optaget paany og i den her foreliggende Form, dertilchar Anledningen veret en ved den svenske Rigsdag i, Efteraaret 1859 af en Representant paa Ridderhuset fremsat privat Motion om et Andragende til Hans Majestet Kongen, gaaende ud paa, at Foranstaltninger til Revision af :Forenings-Åcten maatte blive trufne. Med Hens til Beskaffenheden af de i dette Forslag udviklede Motiver for Önskeligheden af. en Revision, oc til den. Retning, hvori en saadan efter: Forslaget skulde söges gjennemfört, aviseer Departementet det ikke paa dette Sted passende at indgaae i nogen nermere Forklaring. Kun troer man;4 Forbindelse med hvad ovenfor er anfört om den Opfatning af Forholdene fra svensk Side, der havde ledet til Standsning i 1848 med Behandlingen af Unions-Comiteens .Forslag, at burde bemeerke, at efter Alt, hvad der er blevet Departementet bekjendt, kan det ikke antages. at denne Opfatning blev i nogen meerkelig Grad aavirket enten ved selve den her omhandlede otion eller ved dens umiddelbare Virkninger. Der gaves saaledes endnu i November 1859, umidaebart efter denne Motions Fremkomst, ikke blot utvetydige, men ogsäa paa Grund af Vedkommendes Stilling og-nöie. Bekjendtskab til Forholdene i Sverige desto mere: vegtige Udtalelser i dån Retning, at RevisionsSpördsmaalets snare Behandling fremdeles ligesaalidt fra svensk som fra norsk Side kunde med Föie ansces som. paatrengende, 09 at Behandlingen i ethvert Fald maatte komme til at foregaae i en anden Aand end den, der havde udtalt sig igjennem hiin private RigsdagsMotion, samt at de i dennes Premisser indehöldte Klagemaal over de nugjeldende Forenings-Villkaar og over den norske Nation ingenlunde havde fundet nogen Stötte i den da raadende Opinion, men at de meget mere vare Gjenstand for almindelig. Misbilligelse som baade ubetimölige og overdrecne. Strofen rörande förhandlingarne med några svenska : statsråd lydde sålunda: Dehne Forudsetning om, at man ikke i Almindelighed i Sverige vilde fzeste nogen: Interesse ved Bibeholdelsen af den allerede lenge i Nirkeligheden ubenyttede Adgang for Kongen til med en svensk Mand at kunne besette et enkelt horsk Embede, har udentvivl ogsaa havt sin ee paa den nesten fuldkomne Samstemmighed, med hvilken Storthingets Beslutning i 1859 blev fattet. Thisaastadigt og sterkt som man fra norsk Side altid-har fastholdt den Grundsetning, at der angaaende: Forandring af Bestemmelser i Norges Grundlov, som: ei have Sammenheng med Rigs-Acten, ikke retligen kan forhandles af eller imellem andre end de norske Statsmagter indbyrdes, saa har man; dog derfor ikke: veret uopmerksom paa det Önskelige i, at en Forandring, som, uden i Virkeligheden at beröre: nogen unionel Ret eler Interesse for Sverige, dog efter Udseendet kunde tillmegges noa etydning i den svenske .Folke-OÖpin elst maatte skee paa en Tid, da den rette Erkjendelse -äf Broderfolkenes. gjensidige Stilling har naaet frem tilen saadan Klarhedy at der ikke engang i.den sidst antydede NEN RR blive nogen beteenkelig Anledning til Misforstaaelse og Änstöd. t :; Den Mening, at et saadant Tidspunkt var indtraädti 1859, ogat alteaa Spörgsmaalet om en Forandring med Statholder-Embedet da kunde; uden Ulemper fra nogen anden Side,-paa ny bringes frem til. Afgjörelse, ikke blot-som eti formel Henseende reent: norsk Anliggende — hvorom der ikke vides paa den Tid, ligesaalidt somtidligere, fra nogen Kant at veere ytret Tvivl, — men ogsaa med et i Realiteten gunstigt-Resultat, denne i Norge, som anfört, dengang almindeligt raadende Mening;-blev pea sammesTid: ossas deelt inden Kredse i Sverige, hvor det paalideligste Bekjendtskab til Forholdene og Öpirionen der i et maatte fre ad at Do Genre di så äl deräd riberre-De Geers diktamen tillsta: 8protokollet af den 9 April 1861 var ar Töljande innehåll: Hvad först angår de inkomna förslagen till ny föreningsakt, kan jag — oaktadt unionskomitens arbete, som onekligen är fruk:en-af: varm kärlek till föreningen och dess ytterligare utveckling s:mtvaf ett omsorgsfullt.genomgående af de förhållanden, som inverka på föreningen, på grund häraf-allud måste bli af värde för vidare arbeten i denna, riktning, och oaktadt detta förslag genom den af norska regeringen verkställda omarbetningen i formelt hänseende blifvit så väsendtligen förbättradt, att knapptnågot återstår att önska — dock för min del icke anse det i sin helhet lemna en tillfredsställande lösning af den förevarande frågan. Till stöd för. denna åsigt må det tillåtas mig att först och främst anmärka; att — utom det alt begge fö. slagen, hvilka i allmänhet-synas mig gå längre ideteljbestämmelser än som för en grundlag är lämpligt, i vissa delar redan äro föråldrade, hvilket t. ex. — sedan nu båda rikenas representationer tillkännagifvit; att dericke vilju med: gifva någon annan prins än den till tronföljden närmast berättigade sjelfskrifven rätt att vid konungens förfall öfvertaga riksstyrelsen .— måste anses vara händelsea med de föreslagna stadganden, genom hyilka en sådan rätt utsträckes äfven till-andra prinsar — för att icke nämna andra punkter, som af sig sjelfva falla i ögonen — i-dessa förelag flera ämnen äro behandlade, hvilka ieke nödvändigt höra till föreningsakten och genom hvilkas införlifvande deri dess antagande sannolikt blott i betydlig mån skall försvåras. Härtill räknar jag ej mindre de