Aftonbladet – 17 mars 1862, sida 2

ånga komedier; gif mig handlingen i de närvarande SRnbllokeg ju snabbare blir då ingifvelsen. Morgondagen måste be slut på det här, och om jag Yågar erbjuda mitt råd —4 här tystnade Zambetto, sannolik för att öfvertänka någon riktigt sinnrik upp. lösning, då han varseblef sin herre, hvars enna flög öfver elt pappersblad. Biljetten lydde som följer: 4Dyraste Lelia! Vi äro upptäckta; Zambetto har ofrivilligt förrådt oss. Men en utväg återstår — för mig åtminstone — ty i morgon skall polisen vara mig på spåren; huru jag kunnat undgå den hittills, är ett under. Jag besvär er Lelia, om ni älskar mig så var i morgon klockan half tio vid er dörr. Jag skall, vänta er der i en gondol. Förekräcks ej öfver detta djerfya för slag. Jag anropar er att läsa vidare. Er ädla högsinta själ ryser för denna skenbara flykt, ni tänker att den skulle vanära er fars rykte. Er faders namn, min Lelia, är ett heligt namn, vördadt af alla sanna italienares hjertan, och ni är en värdig dotter af en sådan man; ty äfven jag kan uppskatta hans värde. Ja, dyraste, i Wien hade jag ett möte med honom. Var det intresse, som kom mig att uppsöka honom, alldeles oegennyttigt? Jagv a ej it, om denna fråga. Jag hade handlat orätt, om jag ej sagt honom, att jag kände er. Ert älskade namn — helgadt ar en faders ömhet — begagnades som ett skäl för hans qvarstannande, och likväl påyrkade jag hans flykt. Jag trotsade er — jag darrade inför honom. Er far har — efter tusen faror — lemnat Österrike och är, innan jag skrifvit detta bret, om Gud vill, i Amerika; hos min egen faler, i mitt eget älskade hem. Der, .Lelia, ar ni min hemlighet, en som jag ännu veat dölja. Jag ville hafva väntat, tills er