utverga denna eiterguit ar Osterrike, bland annat. att med Italiens erkännande ännu skall få anstå. : — tr Med officiella bladet utdelades i lördags rikets .ständers revisorers berättelse om den år 1861 af dem verkställda granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående-fonders tillstånd, styrelse och förvaltning undersår 1859 jemte utlåtanden af de myndigheter, som varit föremål för anmärkningar: Berättelser är daterad den 14 Oktober 1861. Såsom vanligt i dessa bes rättelser förefinnes äfven i nu föreliggande digra volym — hållande icke mindre. än 378 sidor i qvart-format — en stor mycken: het af vigtigt statistiskt material samt intressanta och tänkvärda uppgifter och framställningar. Vi skola söka att af revisorernas yttranden, omdömen, anmärkningar och förslag här nedan sammanfatta dem som företrädesvis synas oss vara egnade alt intressera den större allmänheten. Vid granskningen af statskontorets förvaltning, i afseende å det 1855 anbefallda . och ännu fortgående arbetet med upprättande af formulär för de förvaltande verkens samt alla redovisande embetsoch tjenstemäns räkenskaper, ha revisorerna, i betraktande deraf, att en lång tid redan förflutit sedan ifrågavarande formulärarbete påbörjades, men ännu en mängd räkensKaper återstå, för hvilka formulärer böra.uppgöras, ansett sig böra, utan att vilja ifrågasätta det icke berörda arbete, på sätt detsamma nu är ordnadt, bedrifves med all skyndsamhet, likväl hemställa, att, så vidt möjligt är, mera verksamma åtgärder må vidtagas för formulärarbetets bringande till slut. : Under granskningen af statsverkets räkenskaper har revisorernas uppmärksamhet fästats vid de kögst betydliga belopp, hvarmed flera af de i riksstaten förekommande förelagsanslag öfverstigit den summa, som för hvarje dylikt anslag blifvit i staten uppförd; och då det synts revisorerna vara af intresse äfven för rikets ständer attinhemta huru stora desse utgifter varit under de närmast föregående åren, hafva revisorerna låtit upprätta en tabell, utvisande utbetalningarna under åren 1855—1859 å hvart och ett ef dessa anslag, med undantag af förelagsanslagen för post. och tullverken, hvilka direkte utgå af dessa verks medel, medium af utgifterna för berörda fem år, samt den 1 nu gällande riksstat för hvarje anslag be-. räknade summa. to Af nämnde tablå inhemtas, att å en del anslag bristerna årligen varit ganska stora och att de anvisade medlen långt ifrån kunnat fylla derför afsedda behoöf. Vid sådant förhållande: och då äfven vid flera föregående statsrevisioner blifvit ifrågusatt att rättelse härutingan måtte vidtagas sarht sådan tillökning å förslagsanslagen beviljas, att desamma i möjligaste mån må komma att motsvara de utgitier, som dermed böra bestridas; hafva 1861 års revisorer, som äfven dela denna åsigt och änse förändring härutinnan af behofvet påkallad, för sin del tillstyrkt, att i vissa uppräknade förslagsan: slag tillökning må ega rum till uppgifna föreslagna belopp; hemställande derjemte revisorerna, att vid uppgörande af ny statsreglering, rikets. ständer ville taga i öfvervägande om och hvilka af-de i den uppgjorda tabellen un förslagsanslag, möjligen må kunna till reservationsanslag förändras, samt då vidtaga. dylik förändring i afseende å de anslag, med hvilka sådant lämpligen kan ske. 1861 års revisorer förnya det af flera föregående revisioner å bane bragta, men af vederbörande: afstyrkta förslaget, att, för skyndsammare indragning af statskontoreis behållningar i landtränterierna, si kallade postremissvexlar måtte begagnas. Revisorerna anföra i detta hänseende bland annat, att då uppenbart är, att begagnandet af så kallade postremissvexlar skulle, derigenom att större summor kunde på en gång remitteras, tillföra räntekammaren de uti orterna befintliga behållningar hastigare, än då kontanta penningar försändas, samt derjemte för siatsverket medföra mindre äfventyr, äfven så tillvida att om en till viss man stäld postremissvexel tillgripes, densamma icke kan af annor man begagnas; så tveka icke revisorerna att tillstyrka, det rikets ständer måtte hos K: M. anhålla, att de genom k. förordn. den 9 Sept: 1857 meddelade föreskrifter, angående vederbörande embetsmyndigheters skyldighet att vid penningeförsändningar begagna anvisningar af rikets ständers bank och dess lånekontor, erhålla sådan utsträckning, att det må vara allmänna verk och inrättningar samt myndigheter, hvilka. ega fribrefsrätt, tillåtet. att, der sådunt utan särskild kostnad eller olägenhet kan skey vid penningeförsändningar begagna sä kallade postremissvexlar, utgifna af enskilda banker eller filialbanker samt stälde att, vid uppvisandet å den ort, dit vexeln skall afgå, betalas till den person eller myndighet, till hvilken vexeln är afsedd: att öfversändas; dock under vilkor, att i frågå om penningeförsändningar emellan sådana orter, som åfees uti ofvanberörde k. förordn,, rikets föder ee och dess lånekontors anvisnin öra begagnas. Älvenledes förnya 1861 års revisorer den af tre föregående revisioner gjorda framställningen om skälig nedsättning af den provision som tillkommer landskamrerare och räntfan i länen för da med det stämppapperet emottagande och utlemnande; yttran e-revisorerna i detta hänseende, att KRA DN HAE VESNA VERA RS