Aftonbladet – 17 mars 1862, sida 1

pra OcCu AVllktniSspiOUCH non UcnHa sistnämnda. Representanten von Carlowitz motion om konungariket Italiens erkännande borde, enligt regeringens önskan, alldeles icke komma under behandling, emedan den, såsom regeringens kommissarie förklarade inom kommissionen, gjorde anspråk inflytande på de sväfvande frågorna i den utrikes politiken! Likasom om kammaren ej skulle ha ett ord med i laget i-en fråga, hvilken redan år 1859 hotade inveckla Preussen i ett krig med Frankrike och Italien! Detta allt var, såsom man kan förstå, icke egnadt att åstadkomma ett godtförhällände mellan regeringen och folkrepresentationen. Dertill kom, att de af ministeren framlagda lagförslag, hvilka, såsom det föregafs, voro ämnade att utveckla. statsförfattningen,ingalunda tillfredsställde den mest anspråkslösa liberalism. Lagen om m nisteransvarighet hade ju blifvit i herrehuset mycket kritiserad och anfallen af den liberala minoriteten men deremot med ringa förändringar antagen af den feodala majoriteten. . Detta hade väl skett: med den skadelystna biafsigten, att lagen ändock skulle förkastas af representantkammaren och ansvaret. derför således falla på denna, hvilket, enligt de. feodalas uträkning, skulle ha försvårat konflikten mellan regeringen och kammaren: Så stodo i allmänhet sakerna mellan re. geringen och representantkammaren.. Men kärnan i situationen utgjorde militärbudgeten, på: hvilken ministeren. eller rättare sagt, kronan icke ville göra någon afprutning, hvaremot kammaren ämnade afknåppa minst 17, million. I flera veckor har det varit allmänt bekant, att det ofelbart måste komma till en brytning mellan regeringen och kammaren i denna fråga, om man också dittills lyckats nödtorftligen upprätthålla freden. Men stridea skulle bryta lös ännu förr. I många är ha de liberala klagbt öfver, att den preussiska budgeten icke tilräckligt specialiserades. Budgeten sönderfaller nemligen i en hufvudstat, hvilken i sig inbegriper de särskilda staterna. för ministererna, och i så kallade förvaltningsstater, hvilka tjena att speeifioera utgifterna i den: förstnämnda. De i särskilda titlar indelade hufvudstaterna voteras af kammaren såsom lag, och räkenskap för dem äflägges efter en viss tid inför densamma. Förvaltningsstaterna deremot, hvilka innehålla en specialisering af budgetens särskilda titlar, tjena blott till upplysning och studium för representanterna. :Häraf följer, att en minister eger temligen fritt förfogande öfver de beviljade summorna inom sin bhdgets titel. Om t. ex. till truppernas förplägning och utrustning en summa af 23 millioner thaler är beviljad, och denna titel omfattar 9 eller 10 särskilda utgiftsposter, så kan ministern enligt det nuvarande bruket införa besparingar i den ena posten och öfverföra de inbesparade summorna på en annan post i samma titel. Det är lätt att inse, att vid detta förfarande någon allvarsam kontroll af kammaren öfver utgifterna icke finnes. En medlem af framåtskridandets parti, representanten för Berlin och Stettin, hr Haigen väckte motion om en större specialisering af budgeten och särskildt af 1862 års budget. Kommissionens majoritet förklarade sig i principen för motionen, men med:gaf, att denna reform skulle ske först 1863, hvartill regeringen förklarat sig benägen. Men,.i sjelfva representantkammaren åter upptog emellertid hr Hagen sinsmotion. FiInansministern, hr von Patow uppträdde kraftigt mot densamma, ehuru han för 10 år sedan såsom medlem af oppositionen sjelf imedgifvit nödvändigheten af en större specialiseiing af budgeten. : Hr von Patow gjorde saken nära. nog till en kabinettsfråga. Blutligen samtyckte han blott till ett af det gamla finansrådet Kihne föreslaget amendement, som innehöll -attspecialiseringen i vigliga fall skulle eke-redan i år: : Icke deto mindre antog kammaren Hagens motion med 171 röster mot 143, således med en majoritet af 28 röster. Katolikerna röstade mot motionen och för -ministören, hvarigenom matemstiskt bevisades, ätt mipistören äfven i fråga om militärbudgeten skulle stanna i minoriteten. ; Representantkammarens omröstning skedde den 6 Mars. I följd af densamma -har ministeren i dag inlemnat sin afskedsansökning till konungen, hvilket, såsom man lätteligen kan förstå, skall väcka den största uppståndelse såväl i Berlin som i hela Preussen och Tyskland. Man anade genast, att det skulle bli fråga om kammarens uppjösning, Situationen är emellertid i dag sådan att konungen sannolikt ej skall bevilja afskedsansökningen. Men då skola de liberala ministrarne stanna qvar blott med det vilkor, att garantier för en Jiberalsre politik erbjudas dem, på det att, om kamrarna komma att upplösas, de nya valen.måtte, gilvadem någon utsigt till en för dem gynnsammare majoritet. Man kan ännuicke med bestämdhet förutsäga någonting om krisens närmaste utveckling, men man fruktar allmänt, att utgången ej skall länga liberalismen till fromma. Om slutresultatet skall ni sannolikt under rättas af telegrafen.: Denna korrespondens skall måhända bidraga att sprida något ljus öfver ställningen och förklara anledningen till krisen. Det bekräftar sig att hr von Rosenberg, det hittills varande sändebudet i Lissabon, är utnämnd till sändebud i Stockholm: Den kurhessiska frågan har medfört en oväntad. vändning, i det att Preussen och Österrike förenat sig. Båda ha i Frankfurt föreslagit 1831 års statsförfattnings återställande. Vallagen har man med tystnad förbigått, och trågas kan, huruvida derizenom en verklig lösning blifvit åvägabragt. Blir det ministerförändring i Preussen, så skäll kurfursten af Hessen ändock anse sig räddad. Man fruktar älven för at Preussen ite RR 4 VE . VT TA a SR RA