—Norrköpingskuriren yttrat. med afseende på representationsfrågans ställning: Det är klart, att de privilegierade stånden med största motvilja tänka på en representationsreform i santt folklig anda. Sverge Kan visserligen numera icke 18 egna, Såsom England; en mäktig jordarisiokrsli, utan öfverhufvud en pappersadel, hvars enda inakt sammanflyter , med hofyvet och byråkratien och som, förstärkt från dessa håll, icke dess mindre, är ganska farlig. Ett foster af denna förmälning är det s. k. junkerpartiet, som ställt sig i spetsen för konservatismen samt gjort till sitt hufvudsyfte att motarbeta reformen och förfäkta de nedärfda privilegierna. Emellan det yngre presterskapet och det äldre har på sednaste tid en schisin uppstått genom den lutning åt liberala sidan, söm bemärkes hos det förra, ty det har lärt klart inse, ätt ehdå möjligheten till en på rättvisa och billighet grundad fördelning af presterskapets löner, samt till stiftande af en pensionsstat för gamla och orklösa prester, finnes i en tidsenlig representationsförändring. Derföre hafva biskoparne och de äldre presterna bildat en andlig junkerliga, som i den högre prelaturens bevarande serenda räddningen för stat och kyrka. Verkstäles derför reformen, så är det slui med adelns och presteståndets-politiska makt. Det bör således icke förundra någon, att de båda ståndehsbundsförvandter inom tidningspressen så ifrigt förorda att de hvilande förslagen till ändringar i riksdagsordningen skola gå före reformförslaget; ty de känna mer än väl, att majoriteten inom bondöståndet ej skall nappa på den utlagda lockbetan, hura förförisk den än må göras, utan att flertalet af dessa förslag skall blifva förkastadt. Sedan går det an att de privilegierade stånden i sin ordning förkasta representationsförslaget, under förevänning att de Partiella ändringsförslagens antagande utgör ett hufvudvilkor för det mera omfattande! reformförslagets framgång. H Det är också derföre, som alla upptänkliga utvägar af representationsreformens Öppnaj och -dolda motståndare användas, för att afböja ett sådant reformförslags aflåtande från regeringen. De påstå ifrigt, att regeringen :skulle blöttställa sitt anseende inför hela Europa, ja ända bort i Kina och på Japan — om förslaget förkästades. De frukta tför ätt konungen personligen skall intressera sig för reformen och derföre gingo demed hjertat upp i halsgropen när de komiterade, som hade i uppdrag att inlemna de till Kongl. Maj:t ställda reformpetitionerna, yttrade sin äfsigt vara att direkte vända sig till Hans Maj:t konungen och inför honom personligen framställa det oafvisliga behofvet af en representationsreförm. De förklarade en sådan åtgärd såsom inkonstitutionel, och det lyckades dem också verkligen att afböja det fruktade sammanträffandet mellan konungen och de komiterade. a Det är alls icke osannolikt — och de öfrige statsråden hafva troligen intet att deremot invända — att h. ex. justitie statsmihistern frih. de Geer, bunden af sitt löfte till komiterade,. att använda alla lofliga lagliga medel till representationsreformens befrämjande, sjelf väcker en motion i den syftningen och framlägger ett temligen frisinnadt -representationsförslag. Regeringen behöfver då icke alls med någon kraft understödja detsamma, utan endast lamt förorda det, kanske ock i tysthet motarbeta förslaget, allt som vinden blåser liberal eller reaktionär i utlandet. Det går vida lättare och skall icke alls väcka samvetsförebråelser, att i konstitutionsutskottet förgöra ett sådant förslag medelst den förseglade sedeln, alldeles som det skedde vid sista riksdag, då två representationsförslag föredrogos, diskuterades och — aflifvadesi nämnde utskott på kortare tid än en halftimma. Hvad äfventyra väl de privilegierade utskottsledamöterna :genom en sådan dödsdom, afkunnad öfver en motion, väckt af friherre de Geer? Jo, på sin höjd att friherren afgår från sin justitie stats ministersplats — då ha de genast en annan kandidat i stället. — Om deremot Kongl. Maj:t skulle afgifva en proposition till ständerna med förslag till representationsreform, så våga ej de priviligierade stånder, som nu hafva sitt enda stöd hos regeringen, att lika oförsynt omint tgöra ett sådant förslag: de måste ingå i diskussion om detsamma, och det låter sig icke så lätt öra, att då framkomma med argumenter, femtade ur de förmultnade familjegrifterna (om en stor del af vår adel-ens har några sådana). eller från vecken i de mögläde prestkapporna. Det inses derföre lätt hvarföre Dagligt Allehanda och dess själsfränder så ifrigt påstå, att regeringen icke kan och icke bör -afgifva någon proposition i ämnet.? ; i Inspoktiorön öfver hufvudstadens folkskolor.