Aftonbladet – 13 mars 1862, sida 3

letta yrkande fann rätten intet hinisr möta, utan medgafs att Lindberg skulle :. tull nästa rättegångsdag inkallas. Vid justering af målet mellan tullyaktmästaenJonsson och öfverinspektoren, angående flera örmenta. olagligheter,.. inlemnade Jonsson till :omplettering af sitt förra andragande till. prookollet en skriftlig . förklaring. -Deri förekom örst, att öfverinspektoren skulle obehörigen hafsa låtit extra vaktmästaren Kindberg, som i Juni nånad 1859 tjenstgjorde för Jonsson, utqvittera iela, Jonssons månadsafiöning. Att Kindber -mellertid icke lyftat nämnde penningar på grunt f Jonssons fullmakt syntes af qvitteringsboken, ler visserligen Jonssons namn stod skrifvet efter let uthändigade beloppet; men icke af Jonssons gen hand, Käranden anmärkte. härvid först let oriktiga i att personer fingo för andras räkning i deras namn utqvittera medel utan föreeende af fullmakt, och för det andra öfverinspektorens godtycklighet att låta. -wlberg ut1vittera hela månadsafiönin, eny da bkväl den zodtgörelse, som tillkommit Kindbe eg. varit Jonssons och Kindbergs enskilda angelägenhet, enär Kindberg endast för tillfället med ölverinspeksorens medgifvande bestridt Jonssons-tjenst, men lerå. ej haft generaltullstyrelsens trrordnande. Sammalunda var förhållandet med v: klmästaren Ullman, som i December 1859 och :nuari 1860 jens jortför Jonsson. Deraf ville nn son draga en slutsats, att örsrjnspeltören galt utom sin vefogenhet, då han blandat sig i de öfverensxommelseroch transaktioner, som Jonsson enskildt ngn med dem som bestridthans tjenstgörinj vid nämnde tillfällen. Likaledes skulle för Ju månad 1859 öfverinspektoren afdragit 25 rår af ITonssons löneförmåner, och önskade Jonsson tå veta för hvilket välgörande ändamål detta skett. Hvad det belopp anginge; som Jonsson nödgats afstå till roddarkarlen Bergström, så önskade ITonsson leda i bevis, att nämnde Bergström icke varitisktryckande omständigheter, som uppgifvet blifvit, hvarföre det förvånade honom, att så många till Bergström fått afstå en del af sina lömeförmåner, så mycket mer obefogadt med. hänsyn till Jonsson, som han gåttsom extra vaktmästare i 9 år 10. månader, hvaremot Bergström endast varit extra vaktmästare i 3 år. ill. dessa nu anförda missbruk kom derjemte, att Jonsson ytterligare uppgaf sig hafva blifvit nödgad att lemna ifrån sig halfva sin aflöning för Februari månad 1860 till samma Ullman, ouaktadt Jonsson då sjelf bestridt tjensten, hvarjemte Jonsson, som ou sade sig ha vunnit upplysning o -: ttKindberg, som för Juni månad 1859 utqv::: sat hela månadsaflöningen, men likväl enda-t b kommit hälften deraf, ett förhållande som han ar K trodde ega rum med Ullman, önskade få vctn hvart de andra penningarne tagit I n, yrka do slutligen att få vaktmästarne Edlund, P. 1:. Pettersjon samt Ullman och Kindberg hör: över uppgifna omständigheterna. : Sedan ötverinspektoren till svar 1..; hänvisat till sin förut afgifna förklaring: hvad .indberg och Ullman först anginge, att de varit fullt berättigade att uppbära Jonssons aflöning, då Jonsson frånsagt sig tjenstgöringen och endast genom öfverimspektorens godhet åter fått inträda i densamma, samt Kindberg och Ullman i annat fall varit oförhindrade att tjenstgöringen fortsätta, och med undantag af de till roddarkarlen Bergström lemnade 25 rdr, bestridt angifvelsen i öfriga delar, fick Ullman företräda. På fråga huru han kunnat uppbära och behålla hela affolagen för de två månader han tjenstgjort, förslarade han, det han ansett sig dertill berättisad, så mycket mer som hamn: ej träffat någon särskild öfverenskommelse med Jonsson. Tillspord, huruvida öfverinspektoren tilsagt honom att behålla hela aflöningen, förklarade Jonsson itt han icke bestred att öfverinspektoren möjlijen fällt något yttrande i sådont syfte. Derefter förekallades Kindberg och tillspordes, ,ma han å qvitteringslistan skrifvit Jonssons namn, ivilket han medgaf, men ändrade nn sin un gift så tillvida, att han af de utqvitterade 50 rdr cke bekommit mer än 25 rår, enär öfverinspekoren innehållit resten, för att enligt uppgift tilltälla Jonsson dem. Findberg gjordes nu OR närksam på huru han utan Jonssons fullmakt tunnat skrifva dennes namn å qvitteringslistan, ikasom advokatfiskalen Tham anmärkte det klanlervärda i öfverinspektorens förfarande att låta Jersoner i andras namn utqvittera penningebeopp utan fullmakt, ett förhållande som advotatfiskalen ansåg vara ganska vådligtDertill senmälde öfverinspektoren, att personer, för hvilsas uppgifter inspektionen hyst full trovärdiget, stundom fått göra detta, en förklaring, som advokatfiskalen likväl ej fann nöjaktig. vad inginge Kindbergs uppgift, att han ej skulle beXxommit mer än 25 rdr, oaktadt han utqvitterat ;0 rdr, förklarade hr Jungstedt, att om så verkigen varit, hvilket han dock nu ej kunde påninna sig, hade Jonsson fått resten. Jonsson begärde nu att Kindberg måtte höras på edrom han verkligen lemnat ifrågavarande de 25 rår åt Jungstedt, hvilket yrkande understöddes af advokatfiskalen, men afslogs af rätten, enär Kinderg skulle komma att vittna i egen sak. Hvad vittnet Edlund angingo, ansåg rätten den om; tändighet, hvari han skulla höras, nemligen wmruvida roddarkarlen Bergström varit i torftiga ;mständigheter ej på saken inverka, h re yrkandet i denna del afslogs, äfvensom det å -opade vittnet Pettersson befanns jäfvig, enär han vore part i målet. Mot rättens; beslut med nänseende till jäfvet mot Kindberg anmäldesadsokatfiskalen samt Jonsson missnöje, som de hänvisades att fullfölja i sammanhang med hulvudsaken. a !Vaktmästaren Johan Ericsson inlemnade äfven en skriftlig förklaring till protokollet, hvari han an ytterligare till förut gjorda angifvelser förmenade;v att öfverinspektoren mot honom-förfärit obehörigt, dels derutinnan, att öfverinspektoren strängt klandrat en beslagsrapport, som han och envsannan: våktmästare, vid namn Svensson, ingifvit, hvari bådastvå tecknat sig somangifvare, -Derom skulle inspektören Jungstedt yttrat; Satt chvar och en finge så liten del; om många. anmälde sig (följaktligen också inspektionen) ;5 hvarjemte öfverinspektoren: vid sämma tillfälle i-skarpa ordalag skulle tillvitat Ericsson aft fara med lögner; yrkade Ericsson att få nå2ra uppgifna vittnen hörda i nämnde omständigheter. Hr Jungstedt bestred angifvelsen till alla. delar; -påstående satt han föruticke yttrat att Eriesson-voreven lögnare, men att han nu gjorde det, ty-allt hvad Ericsson sednast sagt yoresen-osatining, anmärkande öfverinspektoren, att Ericsson: för :sömnaktighet och oduglighet i sin tjenst: varit inför generaltullstyreisen tvenne gånger tilltalad. Uppsyningsman Höglind, af Eriesson.åberopad sony vittne; förekallades. Såsam varande part i. målet kunde han emellertid endast upplysningsvisshöras; men hade ingentipgsannat att: berätta än att öfverinspektoren angående beslagsrapporten fällt det. yttrande; att: han-ctyekte det var dumt attmer än en uppträdde som -angifvme, förklarande likväl öfverinspektoren härvid, att saken dock ej änginge honom; utan: kontrollören.; Någon vidare pplysning vannsej härmed. suga Vaktmäöstaren Eric Johansson gjorde äfven åtskilligastillägg till protokollet, hvarefter de förut! omnämnda vittnena: Pettersson och Sjöberg, som blifvit jäfvade såsom parter i målet; företrädde samt tillkännagåfvo att de afstodo från all talan; mot inspektionen, yrkande kärandena att ny få dem hörda i de omständioleter) hvari