Aftonbladet – 13 mars 1862, sida 2

obemedlade obotligt sjuka och hennes gamla mor. Tanken och önskan att om möjligt kunna få vistas på landet i sommar har hela vintern föresväfvat den sjuka, och då jag fick höra detta sade jag, att jag ville skrifva något för henne, på det: att hennes önskan måtte kunna blifva uppfylld. Nej, nej! utropade hon, så länge jag kan arbeta med mina händer, skall visst ingenting begäras för mig! Vi hafva dessutom funderat: på, min mor och-jag, att hyrd ut detta rummet för sommaren : och att begära 50 rdr; hvilket är hyran för detsamma på: ett halft år: — Fromma illusioner! De hafva sin grund i så vackra känslor af grannla jgenhet och ett rättänkande sinne, att de framkallade mitt fullkomliga erkännande; omdet blott hade varit en möjlighet att se dem kunna förverkligas. Men hvem: vill komma och hyra ett litet vindsrum tre trap. por upp på Ladugårdslandet för sommaren? Och hvar skulle den sjuka och hennes mor vistas till den tid, då hon kunde sjövägen föras någonstädes ut på landet. Jag föreställde dem detta. De medgåfvo att de då icke sågo någon möjlighet: Då sade jag: Jag vill skrifva er historia sannt och enkelt — och här är den nu. Särskilt får jag bedja de goda menniskor, som möjligen komma att intressera sig för den sjuka, att icke besöka henne, ty hon är så ytterst ömtålig för alla sinnesrörelser ochj känner redan oro och bhjertklappning vid tanken på att en främmande menniska skall kommar och ställa sig för att se på henne. Besök af för henne främmande personer skulle lätt kunna framkalla svåra krampoeh nervattacker och göra henne mycket ondt: Hon är dessutom sedan några dagar sjuk i nervfrossa hvarje förmiddag och har stark feber på eftermiddagen, ett förhållande, som lärer för henne inträffa alla å vid denna tid, då våren nalkas. Om någon möjligtvis skulle önska få vidare upplysningar angående den sjuka, så har kyrkoher: