Aftonbladet – 13 mars 1862, sida 2

lig och, trots de sjuttio åren, ännu liflig gubbe, som vill vara glad sjelf, och, så vidt han förmår, göra äfven andra glada och lyckliga. Styckets framgång beror helt och hållet på en liflig och spirituel fram. ställniag af denna gubbrol. Den spelas på Mindre teatern med lofvärdt bemödande al hr Pouegette. Den andra nyheten för aftonen, ett enaktslustspel af Alexander Elz, kalladt Han är inte svartsjuk! befanns vara en gammal bekant från Humlegårdsteatern, der det gifvits under benämning Inte en smula ja: loux!?. Det hade således om. detta stycke rätteligen bordt, enligt den förr rådande plägseden, heta: för första gången på denna teater?: : Det är för öfrigt af beskaffenhet att, lifligt speladt såsom här var fallet. kunna ses med nöje äfven af dem, som tillförene känna detsamma. Hr Almlöf är ganska lycklig i onkelns-rol, och hr Boh man, såsom den äkta mannen, spelar Othello på ett ingalunda oäfvet sätt. Man gaf för öfrigt i går afton, och såsom vanligt med mycket bifall; den omtyckta komedien Så pudrar man folk?.