Aftonbladet – 13 mars 1862, sida 1

till dramatisk författare och måste slå mig på att skriva pjeser; det är blott en liten svårighet i vägen. och den är, att jag ej kan handera en penna.? Hans monolog afbröts af skramlandet af en sabel, och en österrikisk officer i full uniform stötte rakt på honom. Asna, dumma: slyngel, sapperment, du går och drumlar emot mig. vad gör du här? röt en vredgad röst. Zambetto stod med mössan i hand. O, min general! jag ber tusen gånger om förlåtelse. Nu kommer pryglet, tänkte han inom sig; då han såg officern lyfta sitt ridspöj ty ehuru en häst är lika sällsynt i Venedig som en hvalfisk i London, är ett ridspö i en österrikisk militärs hand en nödvändighetsartikel. Bekänn, din tjufstryker, här har varit något hemlighetskrämeri på sista tiden och, vid min själ, jag har sett ditt ansigte förr. En af mina bröder kanske?, förmodade Zambetto. Nej, jag såg dig i går. Akta dig, jag skall göra processen kort med dig — ett led soldater — lägg an — fyr! — förstår du?? Det är förbi med mig, tänkte Zambetto, Sack, om jag sluppe med ett godt kok stryk! Han darrade i hvar led. Jag kom hit, ers nåd, för att träffa er — jag såg er i går afton på cafet och —? Aha, du har följt efter mig, det var bra jag fick veta.? Vi gingo samma väg — ni tog en tuttifrutti, eller kanske det var en lemonad. Du står och hittar på en saga. Det är möjligt att jag misstog mig; det var visst en kopp kafie. Jag tänkte för mig sjelf, hvilken skada det var att en så nobel