Aftonbladet – 13 mars 1862, sida 1

muta honom med bakelser och karameller, och han skulle vara en otacksam hund, om han glömde det. Ninas skicklighet skall nu få tillfälle att träda i dagen, hon skall sätta en ficka i hans sammetshallsband; och Sancho får den ärofulla rollen af postillon damour. I morgon blir det en sorg och uppståndelse öfver Sancho; då faller den angenäma pligten att återföra honom på mig. Med obetydlig dressur, skall Sancho företaga denna färd åtminstone en gång om dagen, och vinna en förtjust uppmärksamhet på båda sidor om kanalen. Som vigtiga angelägenheter nu fordra min närvaro, har jag den äran att önska er en god afton, och med en djup bugning försvann Zambetto, rigtande sina steg till Caf6 Luadri, de österrikiska officerarnes vanliga tillhåll. I IV. Nästa morgon inställde sig Zambetto vid huset midt emot; han frågade nelt djerft efter signora Lelia och blet insläppt till henne. Med förlot signora — han stannade och tänkte, jag undrar, om hon någonsin sett någon af Galdonis komedier; jag är rädd att så icke är; derpå anseende det bäst att gå rakt på saken, tillade han: jag är öfverbringaren af en dyrbar börda; min herre, en ryktbar målare, en annan Titian4, han höll upp och gaf akt på verkan af sina ord, har på sednaste tiden egnat sig åt djurmålning. Genom den sällsammaste händelse i verlden råkade en af de der små Bolognerhundarne, alldeles hvit, utom en svart fläck ... tSancho, har ni funnit honom?4 afbröt damen ifrigt. Tillåt mig — denna hund, som yfves