Aftonbladet – 12 mars 1862, sida 2

qvinnan. Detta har varit en bedröflig dag för mig. Ni är stadd i bekymmer, sade mannen med en afgörande ton. Santa Maria! Det är jag visst. Men huru kunde ni veta det? frågade hon förvånad. XSök ej att utforska de dolda mysterierna a! min underbara vetenskap, svarade siaren. Det kunde väl hvilken dumbom som helst hafva sett, tänkte Zambetto. Gif mig er högra hand om ni icke är vensterhändt. Ah, ni är icke gift. Naturligtvis icke; Zambetto såg ingen ring på hennes finger. Det äringen olycklig kärlek som oroar er. 4Jag skulle tro att hennes tid är förbi i den vägen4, sade Zambetto för sig sjelf, i det han betraktade qvinnan, som bar ett litet bylte med kläder i handen. Ni står i begrepp att flytta, fortfor spåmannen, framställande sina frågor mera såsom en, den der begär upplysningar, än som en, den der är i stånd att meddela sådana. Santa Lucia! utropade den beskedliga qvinnan; o h hur kunde ni veta det med? cAfbryt mig ej. Ni är en tjenarinna, som ...24 CSannt — återigen rätt!? Var tyst. I er hand ser jag allt afslöjadt. Ni — är — icke en kokerska? 4 Naturligtvis icke, tänkte Zambetto, hennes händer äro ju alldeles fria från ärr eller brännmärken. Detkundeju ett riktigt blindstyre se.t Ni är, och han trefvade öfver hennes! hand, vände på den och tog åter till sina kort i — ni är en huspiga — en kammarjungfru ...? Santa Maria — mina knän darra under mig! — Zambettos deremot erforo ej den ringaste skakning. Förhållandet var att hans År på spådomar var hardt nära sin undergång. 4Prickarne efter synålen jå hennes pekfinger berätta hennnes hi snart nog. Jag är också trollkarl ovh :v vid första ägonkastet skilja en mjölnare från en sotare;