Aftonbladet – 12 mars 1862, sida 2

——— — Löjtnant Sandeberg har till Posttidningen insändt följande meddelande: Till Red. af Postoch Inrikes Tidningar! Med anledning af ett utdrag ur Södertelje Tidning, som den 8 Mars finnes infördt i tidningen nder rubrik Förslag till uthamn för StockholmX, ber jag få meddela några upplysningar, hvilka godhetsfullt torde återgifvas af öfriga tidningar, som omnänmt detta förslag. Igelstaviken och segelleden dit ända ifrån södra delen af Mörkön — en sträcka af omkring 5 mil — är längre tid tillfrusen än inloppet till Stockhom, hvilket är naturligt, då inga betydligare tillflöden om våren här befordra islossningen. Endast härigenom blir denna vik oduglig såsom uthamn, för Stockholm åtminstone. Vidare säges, att utrymme för de mest storartade anläggningar finnes med säkerhet invid hamnen. Detta är komplett misstag. Mellan Hall och Igelsta stupar rätt ner i sjön en hög sandås, nedanför hvilken ingen plats för anläggningar finnes; från slutet af denna ås ända upp mot kanalen är hela östra stranden af viken, med undantag af den obetydliga sträckan från Igelsta badhus till lastbryggan nadanför tegel bruket, så långgrund, att kajanläggningar blefve ganska kostsamma. Hvad vestra stranden beträffar, har den endast på en sträcka af omkring 700 alnar tjenligt djup invid land, således är här långt ifrån obegränsadt utrymme. I en fram: tid, när Södertelje vuxit till en fakriksstad, hvartill den genom sitt goda läge vid rätta inloppet till Mälaren lämpar sig, blir här en förträfflig hamn för denna stad, och då är lätt att genom en gren förena densamma med vestra stambanan. Man har föreslagit åtskilliga andra punkter på stranden från Södertelje till söder om Trosa vid anläggande af uthamn till Stockholm för att få kortare väg till vestra stambanan, än som nu behöfves från Nynäshamnen; men norr om Hålsfjerden finnes ingen tjenlig plats dertill. Man beKöfver ej heller söka mycket derefter, då under en så sträng vinter som denna, Nynäshamnen oafbrutet varit tillgänglig för ångfartyg och med få dagars afbrott äfven fö näs den 10 Mars 1862. Herman Sandeberg. — Rapport från Nynäshamnen. I södra inloppet är öppet vatten till södra udden af Inre Gården. Isen bräckt till jTrehörningens södra udde. Derifrån upp, mot norra udden 4 till 6 tums is. I sjelfva hamnen är den 7—13 tum tjock. Vid yttre sidan af Bedarön mn mot norra inloppet är öppe vatten från Inre Gårdens södra udde till Tatra, Andholmarna, mellan Espskär och S. Stegelholmen förbi Fälöf till ö. Slangholmen. Isen bräckt från Bedaröns norra udde förbi N. Stegelholmen, Finnhällan, Brunsviksholmen och upp till södra Yxelölandet. Nynäs den 9 Mars 1862. Herman Sandeberg. —— — Af Svensk författningssamling har i dag utkommit n:r 87, innehållande transumt af K. M:ts skrifvelse till kommerskollegium i fråga om indragning af bergshauptsmansoch grufveingeniörsbefattningarne vid Stora Kopparberget. — Af Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift för 1862 har andra häftet utkommit. Det innehåller: Styresmannens anförande å högtidsdagen den 12 Nov. 1861, vid nedläggande af sin befattning. Jemförelse mellan Frankrikes och Englands krigsmakt och krigsförfattning (forts. från Dec.-häft. 1861). Ar en landstigning i lättare för Napoleon III än för Napoleon I. Ekonomiska betraktelser öfver stående härar. Underrättelser från främmande länder, samt Officiela Underrättelser. — Till erhållande af nyinrättade provincialläkaretjensten inom Skytts och Wemmenhögs härader, med station i Anderslöf, har sundhetskollegium hos K. M:t förordat distriktsläkaren doktor O. S. E. Ström, som innehar första rummet å förslaget. Såsom sökande till nyinrättade provincialläkaretjensten i Frosta härad, med station i Hörby, hafva inom fatalietidens utgång hos sundhetskollegium anmält sig: förste bntaljönsläkaren vid k. norra skånska infanteriregementet, distriktsläkaren i Hörby, doktor Th. L. Eneroth, lasarettsoch kurhusläkaren i Uddevalla doktor Georg Bergengren, distriktsläkaren i Karlskoga distrikt, doktor C. H. Sandelin samt stadsläkaren i Åmål L. G. Örtengren. — Inom Stockholns län hafva till bränvinsbränning under 3:dje bränningsterminen af inneair oa GA DRA RA SET NE Jag skulle hafva gått för länge sedan, om det ej vore för denna qvinna, som, om hon icke är den förlorade Nina — ja, då vill jag aldrig mer njuta en timmas dulce far niente. (San Pantaleone, var god och teckna dig detta löfte till minnes!) Låt oss höra vidare.? Nu, fortfor oraklet, har ni kommit för att fråga mig hvad ni skall göra?t Ja just det — bör jag fara hem till Chiaggio eller stanna i Venedig? Hvarför envisas ni attafbryta ödets domslut? Detta skall afgöra saken. Han uttalade en ramsa kabbalistiska ord, vände om timglaset och skrämde den stackars qvinnan nästan från vettet genom att gå igenom trolleriet med magneten och synålen, medan hon gömde ansigtet i händerna, rädd att få se hin onde sjelf. Nu är det min tur, tänkte Zambetto, i det han betydelsefullt blinkade åt den vise, som ögonblickligt besvarade vinken. Sedan föreföll en manöver, så genuint italiensk, att den här fordrar en förklaring: en flottig hand sträcktes under bordtäcket emot Zambetto, som genast lade ett mynt deri. Denna handling tyckes för en ytlig betraktare vara den lättaste i verlden, men den förunderliga intelligensen i en italienares hand, den oefterhärmliga pantomimen i fingrarnes rörelser bringar fingerspråket på högsta spetsen af artistisk fulländning — den är i sjelfva verket en inspiration. Zambetto hviskade: Hennes namn är Nina, hon var hos ett fruntimmer nära Ca doro; säg henne, att r seglande fartyg. Ny53 Fnkbrrlstnl AS RS hon måste lyda mig blindt. Er underbara konst har utan tvifvel redan uppenbarat för. er denna naturenliga följd, och jag förutsä-. ger blott ödets domslut. Förstås, förståst) var svaret; siaren varjl ara och kallblodig, samt tog ögon-: i : blick Na skarinna. LeliaX, hviskade Zambetto. fn sitt parti. kas, Nina, och frukta ej. Er herr-? .