Aftonbladet – 10 mars 1862, sida 3

Uoteborgs konsistorium och iextor Ljängberg. (Forts. från lördagsbladet.) Lektor Blomstrand (skriftligen): Ehuru jag i allo erkänner riktigheten af hvad lektor Ljungberg före mig anfört och för min del deri instämmer, ser jag mig likväl föranlåten att ifråga om hufvudsaken stanna vid ett annat slut, särskildt med afseende på den personliga vigt domprosten, döktor Wieselgren synes hafva fästat vid framgången af denna ansökan, då han till konsistorii protokoll den 8 Januari tillkännagifvit sin afsigt att i värsta fall genom afskedstagande från embetet bereda sig frihet från deltagande i de konsistoriella göromålen: å ingenting rötande denna fråga blifvit till konsistorii protokoll taget före den 20 December, då den underdåniga tjenstledighetsansökhingen afgafs, ser jag mig, med afseende på domprostens yttrande om de vid konsistoriibordet öppenhjertigt uttalade grunderna derför, hönrisad, till min personliga uppfattning af hvad vid konsistorii näst föregående session den 18 Sistlidne December till största delen utom protokollet förekommit. Sedan ordföranden, biskop Björck, då anhållit om konsistorii råd med afseende på lektor Ljungbergs enligt hans mening irrläriga uppträdande, yttrade domprosten, doktor Wieselgren, bland annat, att lektor Ljungberg vore den, som kunde gifva det bästa rådet. För egen del sökte han öfvertalalektor Ljungberg att sjelf begära befrielse från sin befatthing såsom konsistorialis och såsom grund derföre åberopa sin mindre jemna helsa. Såsom ytterligare förment skäl antydde han; att han ämnade på samma sätt söka frihet från de konsistoriella göromålen. Häraf kunde ingen. annan lutsats dragas, än att herr domprosten hade för rk att, liksom han nyss förut sökt och vunnit befrielse från den domprostembetet åtföljande kontraktsprostbefattningen, på grund af sin vacklande helsa och. trägna embetsgöromål blifva från de konsistoriella göromålen befriad under nu löpande år 1862. Under sådana förhållanden och då det beklagligen är alltför åfgjordt, att domprosten, doktor Wieselgren har största behof af en, för helsans bättre vårdande, hödig minskning i embetsgöromål, finner jag för min del skäl att i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till der underdåniga ansöknine TT. Lektor Fagerberg förenade sig med lektor Heurlin. 1 Prosten Prehn (skriftligen): fHvad de af domProsten, doktor Wieselgren i hans underdåniga ånsökan åberopade skäl angår, så anhåller jag, ått de till konsistorii protokoller af-den 30 Detember och den 8 Januari åf domprosten inlemhade yttranden, i hvilka han utförligare har utfecklåt, hvad han förut i korthet har muntligen vid konsistorii bord öfver denna sak tillännagifvit, utan att han begärde dess upptagande i konsistörii piotokoll, må åtfölja Konsistorii underdåniga utlåtande. Hvad sjelfva ansökan angår, så kan jag; ehuru jag djupt beklagar, hvad som har gifvit anledning till denna herr dompröstens önskan att vara befriad från eltagande i konsistorii sessioner, för min del ke tillstyrka nådigt bifall till denna ansökan, gmedan dels, enligt mitt förmenande, under sång förhållanden det är hvars och ens skyldiget att behålla den plats hån intager, och i sin mån strida för sanningen, och de domprosten Wieselgren intager sådan ställning och innehafver så utmärkta kunskaper; att han för domkaitlet i dess olika åligganden icke utan stor saknad kan undvaras. Prosten Lamberg: Enär dnneden Wieselgren i sin till Kongl. Maj:t ställda underdåniga ansökan om tjestledighet icke uttalat några bestämda skäl för sin ansökan, ätt värda från oe ke sessioner befriad, så Kan jag, intill dess skälen dertill blifvit bestämdt af honom framlagda, och jag möjligen kan finna dessa skäl giltiga, icke tillstyrka nådigt bifall till ifråande ansökan. H. kh. biskopen förenade sig med prösten Prehn, men tillade, det han ansåge konsistorium böra i en särskild skrifvelse till Kongl: Maj:t redogöra för hvad i anledning af de utaf lektor Ljungberg yttrade åsigter nu i könsistorium förekommit. På grund af sålunda utfallen omröstning blef konsistorii beslut, det skulle konsistorium i sitt undedåniga utlåtande till Kongl: Maj:t afstyrka nådigt bifall till domproten Wieselgrens ifråEn underdåniga ansökan. Skolandes detta protokoll, jemte alla protokolten ifrån och ; den 18 sistlidne December rörande den öfverläggning, som uppstått i anledning af lektbi Ljungbergs erkännande att vära författare till en: i Göteborgs-Posten för den 19 och 20 sistlidne Juli intagen och med hans namn uneen uppsats, det underd. utlåtandet åtölja. Å Som ofvan. In fidem H. Aug. Lindhult. Utdråg af protokollet, hållet i GöteER konsistorium den 22 Januari 37. H. h; biskopen hemställde nu till konsistorii afgörande den frågan, huruvida konsistorium ville, samtidigt med nu beslutade och i anledning af domprosten doktor P. Wieselgrens ir ansökan om tjenstledighet iör innevarande är såsom konsistorial infordrade underdåniga utlåtande, samt med stöd af 14 Si K. förordningen den 11 Febr. 1687 rörande sättet för rättegång i -domkapitlen, underdånigst. anmäla de af lektor Ljungberg uttalade åsigter rörande Kristi gudom, samt i lika underdånigHet anhålla om nådig föreskrift beträffande de 4 Konsistorium kunde hafva att i saken taga. Då således ni skulle till behandling företågas en fråga, som anginge lektor Tiangberg Personligen, anhöll bemälde. lektor att Vårda från allt deltagande i nämnda frågås handläggning befriad, hvarefter han; då konsistorium fann detta varai sin ordning, mu tog afträde. Som ofvan: In fidem H. Aug: Jåndhult. Utdrag Af protokollet, hållet i Göteborgs konsistorium den 22 Januari s 38. Sedan Lektor Ljungberg afträdt, föredrog nu h. h: ordföranden till afgörande ärendet rörande ingående till K. M:t med underdånig anmälan om de utaf lektor H ngberg YR e religiösa åsigter, jemte underdånig änhållan om nådig föreskrift beträffande de åtgärder, . hvartill konsistorium af sakens beskaffenhet kunde anses uppfordradt. Efter någon diskussion i frågan blef af konsistorii. pluralitet beslätadt, att konsistorium skälle. till K: M:t uppgå ned underdånig skrifvelse i förberörda afseende. Emot detta konsistorii beslut Ve sig lektor Blomstrand, Samt anförde tillprotokollet följände: I öfverensstämmelse med hyad jag undet diskussionen förut yttrat får je dels förklara att, j rund af K M:ts nådiga förordning den 23 Öktober 1860, ängående ändring i. gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider: villfarande lära, jag anser konsistorium sakna all befoenhet att med detta; på förment villfarande ärör grundade, mål I denna örfdning täga nå