Aftonbladet – 8 mars 1862, sida 1

ett språng var Brown vid: dörren; ett litet paket inlemnädes; han slet upp omslaget, det var hennes; porträtt; och han började eh indiansk segerdans, till stor förskräckelsesför tjenarinnan, Bom korsade sig dervid: 3 i Bekantskapen förnyades åter; hon vågade draga undan gardinen på sin gondol, först sågs hennes hånd.en dag, lekande med ett blad, dernäst var det hennes sköna anlete, som visade sig, helt oskyldigt betraktande sin bild i-vattnet:; Nu framskred -Kurtisen med stora steg: Nina, pigan, förde Dbiljetter; signaler utbyttes och Vandyke försökte fåfängt förklara för Telia nödvändigheten af en. elektrisk telegrafledning ninder vattnet. -Blott -enenda gång, då hon förunderligt nog: åtföljdes af Nina (hennes tänt var sjuk), hade han lyckats. få tala med henne, under det deras gondoler så objelpligen trasslat sig tillsammans, att det fördrades hela tio minuter för attlösgöra dem. Hon var då mycket olycklig, och älskade honom — älskade honom från första stunden hon sett honom — var tröstlös, när en händelse hindrade henne att få en biljett från honom. Hennes far var icke på Spielberg, hon hade blifvit med våld tvingad att lemna honom. I Wien hade alla hans papper och taflor blifvit tagna i förvar af polisen... Hon. hade önskat få en kopia af höns. porträtt, innan det beröfvades henne; deraf härledde sig deras sällsamma bekantskap.. Hennes far, hennes dyre, patriotiske fader, befann sig;väl, det hade hon fått veta; men: hvarshanvar, visste -hon icke; det låg något: hemlighetsfullt öfver hans öde; och detta förfärade hennesQch ställmästaren? Ja, han var i Venedig, spelade rollen af hennes naturlige beskyddare; var, som hon tyckte, alldeles för uppmärksam mot henne;