Aftonbladet – 7 mars 1862, sida 3

Sockenstämman i Katrina församling. Till Redaktionen of Aftonbladet. Af opasslighet hindrad har jag på ett pår dagar ej kommit att observera en i våra tidningar förekommande, från Dagligt Allehanda :;tgången relation om sockenstämman i Katrina sistlidne söndag, hvari bland annat förekommer en på gyckel tydligen lemnad uppgift att-jag, som ensam yrkade uppskof med utförandet af kyrkorådets förslag angående vår kyrkas förseende med hvarjehanda obestridligen både nyttiga och angenäma, men kostsamma ting, hvaribland värmeapparat och gaslysning, motiverade detta uppskof dermed att den kristna gudstjensten allt hittills under årbundraden redt sig dessa tillställningar förutan. Sanna förhållandet är att jag tillrådde uppskof, emedan församlingen, den fattigastei Stockholm, redan förut var skuldsatt och belastad med högre kommunalskatter än någon annan härstädes samt derjemte, när tillgångarna så tilläto, hade en vida angelägnare pligt att uppfylla, ithy att vår folkskolas lokaler både äro för få och för små. Då grunderna dessutom för de nya utgifternas fördelande på församlingsboerna efter mitt omdöme voro obilli ga, borde vi afbida resultatet af den nys bevillningsförordningen, som jag ansåg hvila på bättre. Derjemte hade vi snart att förvänta en ny kommunallag, hvars kyrko stämma jag hoppades blifva bättre organiserad än den nuvarande sockenstämmain. Dessa voro de skäl jag anförde för uppskof. Ej som motiv derför, utan endast som exempel på att uppskofvet just ej kun: de vara farligt, begagnade jag det af Allehånda lösryckta yttrandet. Då minoriteten, som med säkerhet bestod af många fler än den som begärde voteringen, märkte sin underlägsenhet, följde den mitt exempel och deltog ej deri. Häraf förklaringen att inga Nej funnos vid vöteringen. För följderna af de beslut majoriteten sedan fattade i denna sak står hon ensam i ansvar. Ingen önskar mer än jag att de kunde: blifva lyckobringande. Stockholm den 6 Mars 1862. N. P. Lindeström.