Ingenting — er skönhet har rikligen betalt mig.4 Min herre, har jag misstagit mig på er? Antag4, fortfor Brown, retad af sin svartsjuka, antag att det behagar mig att vägra emottaga de penningar ni envisas att erbjuda mig. En redlig Jön är ej mer än som tillkommer ett redligt arbete, — var derföre så god och gif er börs åt den första tiggare ni möter, eller kasta den på atan. Ni förolämpar mig, min herre, svarade damen med en blick af högdragenhet, ni glömmer med hvem ni talar. CA tingen det är jag eller någon annan, som tager en kopia af er älskares ansigte, hvad betyder det?4 svarade han utom sig. Han höll på att säga ännu mer, när han såg den unga fliekan darra och plötsligt utbrista i en flod af tårar. SNi har skymfat mig — ni krossar mitt bjerta med edra ovärdiga misstankar, och ehuru jag sätter värde på kopian — icke för er skull, min herre, edra händer hafva besmittat den — så, hellre än att behålla den såsom priset , för en oförskylld grofhet — hittills hade hon lyc ats bibehålla en marmorlik stränghet 1 sitt ansigte, allt utom jgonen, som flammåde af vrede — men ju sammanknäppte hon hårdt sina händer, ivarvid båda porträtterna rullade ned på ottnen af vagnen, och brast ånyo i tårar, Jag är en åsna — en idiot — allt möjigt — en bof! O, bebåll målningen! Jag jar gjort er orätt — jag skall krossa min ijerna om ni icke förlåter mig. Jag tror Itt ni är sann och oskyldig — lika oskyldig om min egen mor — porträttet är er fars, jrors, mans — jag har uppfört mig med rutal råhet mot er. Vandyke kände hvad han sade, och vill?