ord, icke gjort en enda åtbörd, som kunnat, t framkalla detta brutala och fega angrepp afin en hel trupp kossacker emot tvenne obeväp-:1l nade personer. Vi blefvo icke restore de utan fortsatte i lugn vår väg sedan anfallet! egt rum. Jag hade äfvensom min engelske I betjent noggrannt rättat mig efter general1 guvernörens order i anledning af belägrings-s tillständet. Om man: hade tillsagt mig att stanna hemma eller att icke gå på gator der 1 det fanns kyrkor, så skulle jag hafva lydt;!q men jag häde ej funnit någon dylik före-:1 skrift uti regeringens cirkulärer. Jag har 1 icke förmärkt någon oordning, något upp-!! lopp, icke ens någon folkskockning, som: kunde låta mig förmoda, att de kossackerna 1 gifna order voro af sådan natur, att det gafi: dessa makt att öfverfalla fredliga personer, 1 som i stillhet gingo att sköta sina dagliga i göromål. Jag har blifvit svårt sårad i ryg-! gen, armarne, ben och fötter. Mina kläder! och mina stöflar ha blifvit sönderrifna.? j Georges Mittchell. 4 Denna berättelse åtföljdes af ett såmma. dag den 15 Oktober 1861 till grefve Russell: skrifvet bref, hvarufi hr Mittchell förklarar .i sig förvissad om, alt ministern skall skynd-i! samt förskaffa honom den upprättelse han: har rält att fordra efter en så grof föro-i lämpning. I ett 5 dagar sednare skrifveti: bref berättar utgifvaren, alt han ännu ej hade. erhållit den ringaste förklaring från de ryska militärmyndigheternas sida, och för-;, täljer derjemte åtskilliga prof på de våldsamheter, som föröfvats emot ett folk, som ej begått annat brott än atti kyrkorna bedja Gud. Omsider hade generslguvernören,greti ve Lambert, skickat en adjutant för att göra ursäkter och uttrycka hans ledsnad öfver hvad som händt. Hr Mittchell svarade härI uppå, att ifell vid detta tilfälle frågan helt! onkelt varit om ursäkter ställda till Georg Mittcehell från grefve Lambert, så skulle de, ehuru något sent gjorda, ha blifvit antagna. Men då de komma officielt från generalguvernören, så kunde de ej antagas, emedan: saken redan vore öfverlemnad i händerna; på hennes majestäts regering, hvilken sär kerligen skulle af den kejserliga ryska re-; geringen utverka en fulikon lig upprättelse. :; Nu följde ett svar från ögelkg utrikesdepartementet, dateradt den 8 November, och hvaruti hr Hammond på lord Russells vägnar tillkännagifver, att engelske ambassadören i Petersburg erhållit instruktion att fordra upprättelse. I anledning häraf förklarade utgifvaren sig icke kunna förmoda, att man för honom af ryska regeringen kunnat fordra någon kontant skadeersättning, utan att upprättelsen i hans tanke borde bestå uti en ordentlig och tillfredsställande ursäkt från ryska regeringens sida, hvilken ursäkt borde. offentliggöras uti Warschaus officiella tidning. I samma bref lemnar han lord Russell en tablå öfver tillståndet i Polen med förfärliga skildringar öfver de grymheter, som föröfvats emot detta arma folk, denna Niobe bland nationerna. Han nämner äfven deruti, att bland de mestinflytelserika personer i Polen den önskan är rådande att få till konung en af drottning Victorias söner, i den fulla öfvertygelse, att den unge fursten skulle komma att träda i sin höga moders fotspår och styra, enligt de polska konungarnes gamla valspråk: Pro fide, lege et grege. i Detta bret besvarades den 4 December af: grefve Russell sjelf. Han tillkännagifver:; deruti, att furst Gortschakow låtit honom: veta, att grefve Lambert redan genom en adjutant betygat sin ledsnad för generalkoni suln; att fursten härmed förenade uttrycken; af sin ledsnad, och att han dessutom af kejsaren fått befallning attförsäk:a grefve Rus-:; sell, att ingenting skulle uraktlåias för att upptäcka och bestrafla den brottslige. Lorden betygar derjemte sin ledsnad öfver att offentliggörandet af hr Mittchells sednaste bref, beledsagade af anmärkningar, för ämnet rämmande och af en mera allmännare natur, förhindrat ryska regeringen att till den förfördelade direkt ställa något meddelande: Hennes majestäts re. ering anser sig emellertid böra vara nöjd med de gjorda förkla: ringarne och ursäkterna. TI etpostskriptum tillägger lorden, att den omedelbara våldsverkaren ieke blifvit upptäckt, men att officern, som kommenderade afdelningen, är känd och kommer att bestraffas. Häruppå svarade hr Mittchell, att då hans regering godkänt ursäkterna, så tillkomme det honom som god undersåte alt deruti foga sig. Han upplyser derjemte, att furst. Gorlschakow misstagit sig, då ban sagt, att adjutanten gjort generalkonsuln någon ursäkt. Berörde officer hade skickats till Mittchell, men då han ej träffats hemma, hade ett sammanträde beramats hos konsuln, som likväl ej lagt sig i samtalet, och till hvilken ingen ursäkt blifvit framburen. Slutligen tillkännagifver grefve Russell i ett bref af den 20 December, att den officer, som vid tillfället fört befälet, erhållit order att inför konsuln göra officiella ursäkter. UTRIKES. J j ;