har jag icke tänkt på. Här, i morgon klockan 7, och nu ädelmodige engelsman —X Nej, amerikanare. s :Amerikanare då, och hon såg på honom innerligt med sina djupblå ögon, ja tackar er. Hon sade ett ord åt kusken oc var försvunnen i ett ögonblick, och Vandyke stod ensam qvar på gatan med porträttet i handen. Jag var en dåre, som icke följde efter henne. Himmel, hvilket förtjusande an sigte!X Några minuter skyndade han framåt i den rigtning vagnen tagit; men stannade plötsigt. Om jag följer, kan jag måhända förlora fem timmar af Septemberdagern, och min heder, som står i pant. Att rusa hem till hotell Petersburg var ett ögonblicks verk. Kanske hennes eget porträtt, sade Brown, då han började sitt arbete, men det är mera troligt en mans hufvud — en fadd, hvardaglig fysionomi med oljadt och brändt hår och en guldkedja. Hm — ett vackert hufvud — ett präktigt hufvud — jåg måste göra det rättvisa. Hennes älskare, förmodar jag-— f-n tage honom, så vacker han är! och ban skakade sin knutna hand emot det stackars porträttet. Det ligger kraft i det — mod — en viss benägenhet att sträfva efter det oupphinneliga — men ingenting listigt — hvarenda linie visar sanning och hederskänsla. Kan ett ansigte, sådant som detta, hafva — hafva —? Om så vore, ra jag döda honom. Godt, till verket då! Med mer än anstrykning af svartsjuka arbetade Brown oförtrutet på sitt värf, och kände sig med hvarje ögonblick allt mer och mer förälskäd i de djupa blå ögonen,