eNågon älskare, hvars porträtt hon må ste återlemna, och för-att trösta sitt stackars lilla hjerta vill hon behålla en kopia, tänkte han. Omedvetet hade han kommit ut på gatan; fruntimret gaf kusken någon tillsägelse. Då Brown stack in sitt huivud genom vagnsfönstret uppgaf den okända ett lätt rop af förskräckelse. Madamet, sade han, jag är artist, visserligen en ringa, men mer än villig att tjena er. Vill nianförtro mig medaljongen? Brown hade en särdeles musikalisk röst. Hon tvekade ett ögonbliek och svarade derpå: Vill ni åtaga er det — kan ni sitta vid arbetet både dag och natt — vill ni kopiera det noggrannt och troget? Troligen för att se, om den erbjudna hjelpen :kom från ett redligt ansigte, drog hon undan slöjan, och den ljufvaste typen i Browns galleri af idealisk skörhet — tyskans djupblå, svärmande. ögon förenade med italienskans var ma kolorit och korpsvarta lockar — en stil, som OCaracci endast vågat försöka för sina englar — visade sig. Jag gifver er mitt ord, att så vidt det står i mensklig makt, vill jag göra en trogen kopia tills i morgon afton. Er adress, om jog får be?4 utropade Vandyke -hänryckt, i det han tog porträttet ur hennes darrande hand. 4Dubbla det pris, konsthandlaren nämnde, skall tillhöra erX, tillade hon med sväfvande röst, och om min tacksamhet hade något värde för er, skulle ni blifva tusenfaldigt belönad. 4Låt oss ej tala om detta. Er adress, om ni behagar?4 Min adress?4 — hon tycktes tveka, Det