Aftonbladet – 7 mars 1862, sida 1

STOCKHOLM den 7 Mars. Om man får tro några uppgifter uti tyska blad, så har svenska regeringen nyligen i fråga om de dansk-tyska stridigheterna uppträdt på ett mera energiskt sätt än någonsin tillförene efter 1848. Som man vet ha Preussen och Österrike nyligen till danska regeringen aflåtit två identiska förklaringar, i hvilka dessa båda makter med ens lemna de förut förda förbandlingarnes stråt och föra ett mycket kategoriskt språk, särskildt med afseende på Slesvig, med hvilket land dessa makter och tyska förbundsdagen ej ha det ringaste att skaffa och kring hvilket förhandlingarne förut icke heller vändt sig, oaktadt preussiske utrikesministern emellanåt gjort ett och annat litet försök att kunna få det in med under debatten. Dessa förklaringar skola ha framkallat en depesch från svenska kabinettet till Sverges-Norges diplomatiska agenter i Berlin och Wien. En officiös korrespondens från Wien till den ministeriella tidningen tDresdener Journal4 yttrar i afseende på innehållet af denna depesch: X4Sverge har, för den händelse att en förbundsexekution skulle inträffa, icke allenast hotat med att besätta de danska öarne, utan äfven sökt framkalla de tre andra stormakternas inblandning. Mellan Petersburg och Stockholm ega emellertid ieke synnerligt vänskapliga förhållanden rum, och minst torde Ryssland komma att arbeta den svenska planen i händerna. Det tillbakavisande som Sverge rönt derifrån har derföre varit högst eftertryckligt; dock har äfven England förmanat till en lugn hållning och Frankrike icke heller skänkt någon uppmuntran. Utomdess ha dessa trenne kabinetter erkänt (!?) att Danmark 1851 och 1852 ingått förpligtelser i afseende på Slesvig, som blifvit ouppfyllda. Af dessa yttranden framgår åtminstone så mycket, alt Danmark icke är visst om något understöd, om det skulle bli tillhållet att uppfylla fördragsenliga pligter. Magdeburger-Zeiltung meddelar rörande samma depesch: Denna not, som är undertecknad af grefve Manderström, ger fullständigt bifall åt den danska regeringens sednaste steg. Enligt hvad det förljudes, skall den också ha blifvit delgifven kabinetterna i Paris, London och Petersburg, men skall på dessa håll ha rönt, dels ett kyligt, dels ett rent af ogynnsamt emottagande, och till och med i Köpenhamn har den icke framkallat någon synnerlig fröjd. Man finner att Sverge är alltför ifrigt; det tyckes redan vilja blanda sig i Danmarks författningsangelägenheter, såsom Rysslard en gång 2jorde i Polens. I XAugsb. Allg. Zeitung? förekommer en korrespondens från Stockholm, i hvilken det heter: tDen ryska diplomatien sericke utan oro fortgången af de skandinaviska sträfvanden, på hvilka regeringen till en viss grad inlåter sig.4