villrane, da nastromutqvitterat ov rar men er dast fått uppbära 25 rdr deraf. Flodberg, nu hörd på ed, ES att öfver inspektoren en dag ringt. efter honom, och d han inkommit i rummet, hade Lindström vari inne, men Flodberg hade ej hört öfverinspektc ren eller Lindström tala om något afdrag : Lindströms månadsaflöning, utan hade han er dast hört den förre yttra till den sednare: NN: är det ingenting vidare, hvarpå Lindström a: lägsnat sig. indström framställde nu den frågan till Flotberg, om han ej sett penningar ligga på bordet. hvarpå Flodberg till en början svarade, att ha ej kunde erinra sig detta, men sedan vid nä mare eftersinnande uppgaf, att han sett penga li fa qvar på bordet då Lindström utgått, oti ville han minnas att det varit en. grön 10-rd: och en gul 15-rdrssedel. Tillfrågad af advoka: fiskalen, om ej samtal någon gång egt rum mej lan vittnet och öfverinspektorn, angående Flo: bergs ringa löneförmåner 1 förhållande till har: trägna befattning som kontorsvaktmästare, upj gaf Flodberg, att öfverinspektoren åerom.san talat med honom vid ett par tillfällen, hvarvi. öfverinspektören skulle yttrat, att han vill höra efter med de tullvaktmästare, som fått fu! månadsaflöning, om de ej ville afstå. något de af till fördel för Flodberg. På fråga i hva ärende han blifvit vid nu omvittnade tillfälle inkallad till öfverinspektoren på kontoret, : sad sig Flodberg ej kunna erinra sig detta, me äg Ta penningar hade han då ej emottagit hyar ken-af Lindström eller öfverinspektoren. Rättens ordförande sporde härefter Flodber om det vore sannt, som Lindström uppgifvit, a: Flodberg till denne yttrat, att han DE vit befall af öfverinspektoren att till denne lemna pennir garne, så att de icke kommit vittnet sjelf ti godo. Härpå genmälde Flodberg, att han e: stund efter sedan Lindström varit uppe på öi verinspektorskontoret nedkommit vakt ontorei der han då träffat Lindström, hvilken tillspo: Flodberg huru denne kunde tillåta sig att bt röfva Lindström hans penningar på sätt sor skett. Flodberg medgaf, att han då fällt det för bemälda yttrandet till Lindström, men detta had skett på gyckel samt framkallats af obetänksam: het. För detta lättsinniga förhållande varnad rättens ordförande allvarligen Flodberg, som mn: ytterligare försäkrade, att han hvarken af Linf ström moagt ej heller återburit de förenämnd 25 rdr till öfverinspektoren. I Advokatfiskalen gjorde nu vittnet den frågat om öfverinspektoren behållit de på bordet lig gande och af Flodberg omvittnade. penningarni hvårpå Flodberg genmälde, att -han sett pennin garne. efter Lindströms bortgång ligga qvar p: bordet. Lindström yrkade att få till-annan. dat inkalla personer för att hörasangående yt randen som Flodberg till dessa haft rörande ifrå avärande penningar, men rätten ansåg sig d; unna bifalla dylikt vittnesförhör, emedan då ej inverkade .på den af Lindström mot öfverin spektoren gjorda angifvelse, -synnerligast sor Flodberg redan medgifvit att han farit med osar ning. Mot rättens beslut i denna del anmäld: Lindström missnöje, hvilket han hänvisades at fullfölja i sammanhang med hufvudsaken. Lindström begärde härefter att få upplysa or följande omständigheter, som han nu erinrad; sig. I Maj månad förenämnde år, hade Flod berg gjort tjenst i packhuset, och som hans aj löning varit ringa, hade öfverinspektoren då ta lat vid Lindström, om han ej skulle utaf si! afiöning vilja afstå något åt Flodberg. Öfver inspektoreti skulle derjemte låtit undfalla sig de yttrande, att derest Lindström ej inginge på för slaget, skulle han bli förbigången vid befordran I motsatt fall kunde deremot Lindström för si: uppoffring påräkna ersättning af andra mede! söm: stodo till öfverinspektorens förfogande... H Jungstedt bestred hela denna uppgift, under fö: klaring att det vore otänkbart att han kunnz yttra något sådant. Med hänseende till de 2 rdr, ans E han något misstag å Lindströms sid vara begånget; ty hvart skulle pengarne tag. vägen? Icke kunde väl någon tro, att öfve inspektoren behållit dem sjelf. För att vis sannolikbeten af ett dylikt misstag, upplyste hb! Jungstedt, att det.vore ganska troligt, ehuru ha nu icke bestämdt kunde erinra sig detta, att ha någon. gång -talat med Lindström till förmån ft en eller annan af hans: hjelpbehöfvande och fa tiga kamrater, och a hade då äfve! Lindström, i likhet med vad som skett me andra, lemnat honom penningar för att tillställ: den hjelpbehöfvande. Förresten bestred hr Jun; stedt angifvelserna till alla delar. 2:0. Hos advokatfiskalsembetet hade tullvak mästaren Granberg ingifvit en skriftlig anmäla derom, att han, som i Oktober månad 1860 få förordnande på ordinarie tjenst, blifvit på förhan tillsagd att till dåvarande roddarkarlen, numer vaktmästaren Bergström, utaf sin aflöning afst 50 rdr, och skulle öfverinspektoren Jungstec hafva framställt detta såsom ett vilkor för Grar bergs befordran, varpå Granberg ock nödtvu gen ingått. Granberg hade emellertid ej kunn: p en gång afstå hela beloppet, utan hade ha emnat Bergström 25 rdritvenne omgångar san under. de första två på hvarandra följande mi naderna. Vidare skulle Granberg i påföljand Januari månad på öfverinspektorens tillsägels. ytterligare temnat Bergström 15 rdr... Förekalla och hörd vidblef -Granberg angifvelsen, tillär gande att Bergström till honom fällt det yttrar de, att han ej fått något godt af penningarn: emedan han måst lemna dem till öfverinspekt. ren. Hr da (hvars förklaring på hvarje sä: skild punkt dels skedde skriftligen, enär angi velseskrifterna varit honom delgifna i sammar hang med advokatfiskalsembetet här ofvan on förmälda sista memorial; dels muntligen) ger mälde härå, att han -erinrade sig mycket väl a: han talat vid Granberg om Bergströms fattig dom och hade då bergen godvilligt erbjud; sig att afstå något af sin aflönin; till Bergströn förmån; men hr Jungstedt förnekade helt och hållet, att hafva gjort detta till vilkor för Gran bergs befordran eller på något sätt tvin! gat honom dertill, utan vore Granbergs åtgö randen helt och hållet frivilliga, hvilket bäsi bevisades deraf, att Granberg sjelf lemnat enningarne till Bergström. Öfver förhållandei härmed begärde: öfverinspektoren att få Berg: ström, hvilken var tillstädes,: hörd och fick deni ne gå eden, då något jäf ej emot honom före! fanns såsom vittne, samt berättade att den upp RRD vore i så fall riktig, ati han fått penningar af Granberg tvenne gånger! den ena gången 25 rdr och den andra 15 rår. således tillsammans 40 rdr; men ej tre gånger. såsom Granberg påstått, eller tillsammans 6: rdr. . Granberg hade, då han till Bergström af lemnat dessa penningar, yttrat, att han gjorde det på öfverinspektorems uppmaning som derom bedt honom, enär Bergström vore fattig och hade stor familj. Hvart enda öre af de bekomnz RT hade kommit Bergström och hans amilj till godo; så att det vöre fullkomligt osannt, att han deraf lemnat ifrån sig något, Cj h Her hade han med afseende på öfverinspektorens förhållande någonsin fällt ett dylikt yttrande i det syfte, som det af Granb-rg uppgifna. Om Bergström haft något utlåtande till Gran: berg om att han skulle lemna öfverinspektoren I penningar, hvilket väl vore möjligt, kom detta I sig deraf, att Bergström; som gjort enskildt arI bete åt öfverinspektoren och af honom åtskilliga