Aftonbladet – 6 mars 1862, sida 2

någon håller en klase drufvor eller en skifv: melon öfver: ditt hufvud. Vänta, sade ar tisten tagande en drufklase och hängand: den på stafflien, några tum ifrån Zambet tos näsa; se här, titta på den. Ypperligt du har precist träflat uttrycket. :.SJag kan icke göra det, det är mer än ev menniska kan stå ut med. Jag är för hung rig.? gSäger du verkligen det !4 ropade kons: nären hänryckt. Jag är förtjust. att hör det; du är fullkomligheten sjelf — beun dransvärd — makalös — ett verkligt mästerstycke !5 farDet undrar jag ej på, suckade den stacars Zambetto, det är ingen lörställning i min sida.4 Kan någonting vara naturligare? fortfor målaren utan att gifva akt på honom, i de: han tog en blyertspenna ch utkastade nå gra raska drag åparpetet: Superbt ! De: der pojken kunde hafva tjenat till modeli för några af Murillos tiggarsossar. Hvilker skara, att han ej är äldre, då kunde har hafva blifvit en präktig Tantalus — bara et: ögonblick till, jag sätter just nu dit druf vorna, och sen, tillade han vänligt, Ska det vara nog. Förse dig nu min käre Zambe:to. Vid alla stjernor, min frukost !X utropad: den hungrige modellen; i det han begarlig: grep efter det kostriga priset. Här är en skifva bröd, sade artisten förenande handlingen med orden, Soch-nä: du har slutat, kan du kanske finna en koj; kaffe, bakom den der stora taflan. isKaffe, excellensa! Deita är icke en frukost, det är, han var nära att storkna. ni en ofantlig munsbit bröd, 4det är — ettrigligt kalas. Niv jag har slutat, får jag då lof att kyssa min ädeln odige väns hand ?? Bort med dig !4 ropade artisten: på engelska, låt bli dina tokerier.4 Han betraktade likväl med synbart nöje huru Zambetto slukade brödet och drufvorna och smålog åt