Aftonbladet – 6 mars 1862, sida 1

EN KOMEDI 1: VERKLIGA LIFVET. Ka RT ) ÖPVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN AP E—, M—g. Hvyilken makalös skifva melon — den är så saftig, att den nästan kunde rinna bort, och huru vackert de glänsande mörka kärnorna sticka af mot det fasta, röda köttet. Det är ändå skada att den är rå; jag skulle bestämdt hellre velat hafva den kokad eller rättare stekt i olja; på det sättet är den betydligt helscsammare; på fastande mage skulle den der frestande melonskifvan kanske ej öfverensstämt med omsorgen för min dyrbara helsa.t Och med dessa ord gick den lofvande unge filosofen Zambetto, hvars aftonmåltid vällen förut endast utgjorts af en handfull oliver och som nu var på språng efter någon utsigt till frukost, med ett hjeltemodigt leende förbi den lockande frukten. Hvad detta solsken ändå är för en herr lig sak för en hungrig stackare4, fortfor den entusiastiske Zambetto, sträckande sig välbehagligt i njutningen af Venedigs klaraste solljus. För ögonblicket har det mera: värde för mig än både mat och dryck. — Det ligger riktigt något mättande deruti. Vill någon opartisk iakttagare vara god och taga min skugga i betraktande och se hvilka underverk Zambetto och solen tilsammans kunna utföra? Jag lyfter upp min arm, qvickt, der går den — skuggan nemligen — rakt på den der melonen. Jag rör på hufvudet — minsann stack icke det midtin i bagarens fönster. I förbigående sagdt, ser det inre af den der ituskurna bullan bra hvitt och mjukt ut, och se hvad kanten är brunglänsande och mör. Jag undrar om de der bullarne innehålla gin fulla lagliga vigt?