Aftonbladet – 6 mars 1862, sida 1

munterhet och smärta, 4der ligger då åsk viggen, som slungades af den -vredgade Jofur, som min kusin i chören vid la Fenice skulle uttrycka sig. Jag undrar hvad den kan vara värd? Jag skall i alla händelser taga upp den.4 Han;böjde sig ned och tog upp penseln från marken, .der den lemnat en ganska artistisk klick. -CDen måste höra till deruppe; jag skall lemna igen den och begära ersättning för min skadade hy, och i nästa ögonblick knackade Zambetto på en dörr i tredje våningen. . Hvem är det?4:skrek en röst på temligen tvetydig italienska. CForestiere, ehuru icke Tedesco, tänkte Zambetto, svaret kom alldeles för hastigt för en sådan. Signor — i hänförelsen af er gudomliga konst. — Seså, bort med dig barn!t afbröt rösten nu på engelska. Inglese, tänkte Zambetto, och följaktligen alftokig. Men med förlof, ers nåd fortfor han, i ett inspireradt ögonblick föll ers herrlighets magiska pensel, full af den färg, som pryder löfven i vårens första: stadiumy då hela naturen ståri löftesrik kooppning, ned från ert fönster, och er sublima talang, viss om att försköna allt hvad den vidrör, bar förvandlat mitt ansigte till ett landskap. Haf den godheten att öppna — se sjelf och beundra. Vid denna välteliga besvärjelse öppnades dörren; en stark arm fattade Zambetto vid örat och drog honom in i rummet. eBestämdt en amerikanare, att döma af Kang förbindliga sätt?, tänkte Zambetto. Var det då du, din spetsbof, som uppgaf det der mms under mitt fönster just nyss? Hvad tusan hade du att kika på stjernorna för, den här tiden på dagen?4 och konstnären släppte paletten och tog till käppen. Ack, min prins, det var den oskyldigaste tillfällighet i verlden! 9e på mig, jag de tHa!t utropade han med blandad