Postmålet. Göteborg den I Mars. Då detta mål i onsda;j förekom till förnyad handläggning inför rådhusrätten, företedde postdirektör Ameen en från inspektoren å Lilla Edet, hr Lindahl, ingen skrifvelse, hvari hr Lindahl yttrar, att postpåsen från lg till Göteborg vid postens expedierande från Lilla Edet, enligt hr Lindahls fulla var behörigen förseglad. Hr Lindahl hade visserligen ej särskilt undersökt detta, men ett motsatt förhållande skulle hafva utgjort något så ovanligt att det otvifvelaktigt skulle väckt hans uppmärksamhet. I öfrigt förekom, såsom vi redan nämnt, vid detta förhör intet, som ledde till några upplysningar om hvar eller på hvad sätt: de saknade brefven förkommit. Postskrifvaren ÅA. F. Pettersson från Wenersborg var tillstädes och berättade, att han i Göteborgspåsen inlagt en bundt orekommenderade bref, 1 bundt aketer samt 1 rekommenderadt bref, innehålande något öfver 15,000 riksdaler, hvarefter han ställde påsen på enstol bredvid postinspektoren och sedan ej tog någon vidare befattning dermed, utan var sysselsatt i ett utanför kontoret beläget rum. Han var för den skull okunnig om hvem som hopbundtat de nu förkomna rekommenderade brefven, och hade endast sett, att postiljonen Olsson inlade påsen i väskan. På derom särskildt framställd fråga, intygade hr Pettersson, att sedan posten till Göteborg afgått, intet, som bordt medfölja densamma, honom Nei RE blifvit qvarglömdt, och hade den ifrågavarande brefbundten ej heller kunnat medfölja någon sednare på dagen afgången post, enär Göteborgsposten var den sista, som denna dag afsändes. De med nämnda post afgångna brefpåsarne till Trollhättan och Edet voro redan förseglade innan den till Göteborg expedierades. — Postiljonen Ljungberg, som jemte Johansson hitfört den ifrågavarande posten, hade i Wenersborg först tagit befattning med densamma sedan väskan redan var igenlåst och färdig att ställas på åkdonet; han kände: således hvarken hvad Göteborgspåsen innehöll eller om:den var vederbörligen förseglad. Under vägen mellan. Wenersborg och Göteborg gjordes 7 uppehåll för ombyte af hästar och åkdon, nemOR vid den s. Ek. Fyrkanten, vid Baggården, Ulfstorp, Edet, Garn, Nohl och Surte. Vid dessa ombyten hade väskan alltid transporterats från och till åkdonen af postiljonerna sjelfva, och;på intetdera af ställena hade de båd: samtidigt innevarit, undantagandes vid Garn och Nohl, der de för skjutsliqvidens uppgörande på en gång gingo in ett par minuter, hvarunder skjutsbönderna till och från dessa ställen befunno sig vid åkdonet;: som var så placeradt, att postiljonerna kunde se detsamma genom fönstret. Efter ankomsten till Edets postkontorinbars väskan af begge postiljonerna, hvarefter:Johansson öppnade den med -en på stället befintlig nyckel och uttog den påse, som; skulle lemnas på Edet. Ljungberg såg då Johansson a uti Göteborgspåsen, men vet ej om han håde den ur väskan. Sedan Edets påse till Göteborg blifvit af postmästaren expedierad, nedlades den i väskan, som låstes af endera af Pastiljönsrna Ljungberg kunde ej minnas hvilen, hvarefter nyckeln åter lades på sin plats. Till: Göteborg ankommo postiljonerna klockan omkring 7 R morgonen, och sedan de uppburit väskan, ställde de densamma i korridoren, dit väktmästaren De Flon utkom och lemnade nyckeln till Ljungberg, som. öppnade väskan samt derur uttog påsarne från Edet och Wenersborg, hvilka aflemnades till De Flon. Att en från Wenersborg var igenknuten kunde Ljungberg med säkerhet intyga, men huruvida den äfven var förseglad hade han ej gilvit akt på. Huru detförkomna: brefpaketet kunnat försvinna ur påsen, var för Ljungberg oförklarligt. Rådhusrätten beslöt härefter, L derom af postdirektör Ameen gjord hemställan, att justering af protokoHerna kommer att företagas den 12 instundande Mars, hvarefter skall tillses hvilka vidare åtgärder, som äro att i saken vidtaga: (G. H.-T.) z Carlshann d. 24 Febr. Den 18 sisti. Dec. blef bonden Carl Olsson i Astinsmåla Jemshögs socken, under vägen på hemresa ifrån staden, på et ohyggligt sätt ihjälslagen, och såsom misstänkt för dråpet häktades båtsmanskorporalen Ola. Johansson Fyr från Regneboda, som genast bekände, att han efter uppkommen ordvexling i vredesmod kastat tre större stenar på Carl Olsson, samt då han såg honom ligga död i vagnen straxt begifvit sig emot hemmet, medtagande ur Carl Olssons Få in sin egen torrfisk äfven en knippa af Carl Olssons, hvilket tillgrepp Fyr påstått Hhafva skett af misstag. : Sistl lördag afkunnade Bräkne häradsrätt på rådhuset härstädes utslag öfver Fyr, som dömdes för dråp af hastigt mod till fyra års fästning, och för tillgreppet till fyra d. f. v. vatten och bröd,