Article Image
PMM 9 SB a berg och sjöar uppfyllda trakter, skulle kunna ledas nästan lika rakt fram som på en slättbygd — dessa alla antaganden måste först förverkligas, innan den föreslagna stambavan öster om Sommen kan komma till stånd, och äfven innan den förespeglade vinsten af I UV, mil i väglängd kan uppstå. — — Men sm också dessa antaganden förverkligades, -å blefve visserligen afståndet från Malmö till Stockholm kortare än öfver Nässjö, men :!eremot det från Malmö till Jönköping, likasom från Stockholm till Jönköping längre. Af de tre förbindelserna finge man ju såtunda endast en, som blefve kortare än öfver Nässjö, men deremot de tvenne öfriga iängre än öfver Nässjö. Detta anser hr 5. .j kunna kallas någon vinst. Beträffande anmärkningen, att Mjölbyvägen måste gå på 6 å 7 mils längd på ett -tfstånd af 2 till 3 mil parallelt med Wetern, hvilket betecknas såsom en stor in.onseqvens emot de antagna grundsatserna, nmärker hr S., att vägen öster om Sommen ju föreslås att läggas på 4 mils längd, på ett fstånd af en half och högst 24, mil, iunefär samma riktning som Kinda båtled. Då n väg ifrån Linköping till Småland icke an ledas annat än parallelt med och i näreten af segelbara vatten, antingen Wettern Iller Kinda båtled, så anser hr 5. det tydigt, att andra vigtiga omständigheter måste agas i öfvervägande vid bestämmandet af vägens läge i närheten af den ena eller anIra vattenleden. Den enda förespeglade reela vinst, som -kulle tillskyndas provinsen af vägen öster sm Sommen, vore, i hr Swartz tanke, invespariog af anläggningskostnaden för en fem jerdingsväg lång dragväg från Linköping ill sjön Rengen, hvilken dragväg, tröligen Iideles tillräcklig för den trafik som från Linda båtled kommer att uppstå, skulle erättas afstambanan, som borde förläggas der: Men glädjen öfver denna inbesparing för novinsen blefve icke lång, ty, sedan stamvanan väl slingrat sig nedåt Kinda-trakten, ir den för Östgötaslätten för alltid förlorad; ;ch ville denna slätt söka upp den, så måste den göra det, efter förespråkarens för vägen öster om Sommen mening, på egen vekostnad i Liuköping, medelst en flera wil ång jernväg — en väg, som naturligtvis nåste vara tilltagen i samma storlek som stambanan och sålunda lika dyr som denna, y trafiken ifrån denna stora och i alla afseenden vigtiga trakt tarfvar en sådan och can icke åtnöjas med en dragväg. Provinsen finge sålunda för inbesparingen af cirka iem fjerdingsvägs dragväg betala flera mils stor jernväg, uppgående i värde till mångaldiga gånger dragvägens kostnad. Hr Swartz anser sålunda de inkast, som olifvit gjorda mot Mjölby-vägen, sakna 7: rkligt värde och icke förmå på minsta sätt förringa den stora vigten och nyttan för let allmänna och för provinsen, som skulle uppstå af stambanan Linköping—Mjölby utörande. Han upptager emellertid punkt för punkt till skärskådande de omständigheter, som vid bedömande at de olika riktningaraes företräde äro att taga i betraktande, såsom folkmängdens fördelning på ömse sidor om linierna, förmågan att närma bäst befolkade och odlade trakter till hafvet; utsigterna för blifvande industriella anläggningar i liniernas närhet; utsigterna att genom bibanor än ytterligare öka gagnet af den ena och andra linien, hafvande, efter hans framställning, Linköping-Mjölby-linien i alla dessa afseenden ett obetingadt företräde, såsom den der, på samma gån den skulle tillskynda provinsen och det allmänna stora fördelar, äfven komme att lemna en god inkomst åt sjelfva jernvägen genom den stora personoch varu-trafik, som på den samma skulle uppstå, medan deremot linien öster om Sommen komme att göra det minsta möjliga gagn åt provinsen och det allmänna, och skulle åt jernvägen gifva, genom den klena personoch varutrafiken, er förlust, som för hvarje år och utan förhoppning på framtida bättring, skulle. blifva högst betydlig; anseende hr Swartz under sådana förhållanden en unersökning om läget för stambanan i denna riktning helt och hållet gagnlös. Det var naturligt, att hr Swartz alltså svarade obetingadt ja till den första af de framställda frågorna, och med anledning af den andra föreslog han, att mötet måtte utse fem personer såsom deputerade, för att, i enlighet med hans uttryckta åsigter eller med sådane bättre, som vid mötet delgåfves, uppsätta en petition till K. M:t på detta mötes vägnar och densamma till K M:t aflemna, uttryckande den önskan, at! K. M:t i.sin proposition till detta års riket: ständer bahagade föreslå, att vägen Katri neholm-—Norrköping— Linköping —-Mjölby— Nässjö måtte till utförande beslutas. Efter hvad vårt telegram ger vid hander yttrade sig derefter i enahanda syfte löjtnant Ridderstad, grosshandlaren Lallerstedt. f. riksdagsfullmäktige C. A. Larsson och Jonas Andersson, grosshanolaren E. Swartz, riksdagsfullmäktigen Aug. Andersson och pastor Lidren. För den östra linien uppträdde deremot) endast kommissarien i riksgäldskontoret AhrÅn och häradshölding Hartmansdorff. Vid slutligen anställd votering uttalade sig omkring 400 af de närvarande för sträckningen vester om Sommen, och omkrirg 20 för den östra linien. Derpå antogs det af hr Joh. Gust. Swartz väckta förslaget om nedsätande af en komite för att petitionera i ämnet i enlighet med mötets beslut, och utsåos till komiterade landshöfdingen frih. afl: Ugglas, possessionaten Joh. Swartz, brukspatron Burn, löjtnant Ridderstad, kapten Varlsund och tf. riksdagsfullmäktigen Jonas Andersson.

5 mars 1862, sida 2

Thumbnail