Aftonbladet – 4 mars 1862, sida 3

ee Me TONEN Rättegångsoch Polissaker. — En vid k. borgen å Ladugårdsgärdet anställd och der boende vaktmästare Carl Magnus Carlsson och hans hustru Margaretha Christinay hade i poliskammaren för hustjufnad angifvit en ung flicka, som varit i deras eller rättare mannens tjenst under tiden från början af Juni till slutet äf Oktober månad förlidet år. För att kunna fatta sammanhanget i denna sak är nö: digt att omtala, det makarna Carlsson tillförene lefvat i största oenighet, åtminstone under 10j pet af förlidet års sommar, då hustruh rymde från hemmet och vägrade att godvilligt dit återvända. Mannen vände sig derföre först till konungens befallningshafvande i Stockholms län med begäran om handräckning för hustruns in. ställande i hemmet, men hänvisades derifrån till härvarande poliskammare, der de oeniga makar: na också tvenne gånger mot hvarandra nppträd: de i Oktober månad. Hustrun vägrade då på det bestämdaste att vända åter till mannen, mot hvilken hon gjorde angifvelse derom, att han stode i förtroligt förhållande till en i deras tjerist antagen ung flicka. Mannen, som åter angaf hustrun för ett i flera hänseenden oordentligt och oregerligt uppförande, yrkade emellertid, det hon skulle till honom återgå, och på hans begäran förordnades, att handräckning skulle lemnas honom i händelse hustrun skulle vidblifva sitt tredskande. Huru härmed aflöpte veta vi icke, men mannen återkom innan kort med förnyade enahanda klagomål emot hustrun, hvarcher en förlikning dem emellan torde hafva uppgjorts. Under hela denna tid af oenighet befann sig i makarna Carlssons hus den ifrågavarande unga flickan, som dock efter det hustrun dit återkommit måst afflytta ur tjensten. Derförinnan erhöll hon emellertid såsom ersättning för kost och lön intill den 24 instundande April, dertill hon blifvit, enligt egen uppgift, antagen att tjena, en skuldsedel å 150 rdr rmt. Denna sedel har mannen sedermera sökt förmå henne att återlemna, hvartill flickan dock bestämt nekat. Nu hafva makarna Carlsson, fyra månader efter hennes afflyttning, angifvit flickan för stöld af åtskilliga persedlar af mindre värde. Rörande den gjorda angifvelsen, hölls i går polisundersökning. Dervid inhemtades, att makarna Carlsson för några dagar sedan infunnit sig hos poliskommissarien i den trakt der dickan är boende, samt aflemnat en förteckning i de förment stulna sakerna, under påyrkande if visitation i flickans bostad. Poliskommissaien inställde sig derföre med biträde hos henne och med hennes eget begifvande skedde undersökning i hennes gömmor, hvarest: bland annat påträffades: en trefot af jern, en blomkrula, cn handduk, en näsduk, en bit kulört band, en sammal ljusstaksmatta och ett nystan garn, hvilset allt af en klädmäklerska värderats till sjutiofyra öre. Makarna Carlsson påstodo sig härill vara egare och yrkade flickans inkallande ör attstå till ansvar för hustjufnad. Fhekan nedgaf också under polisförhöret, att dessa obeydliga persedlar voro, med ett undantag, ma:arna Carlsson tillhöriga. Om sättet huru de commit i hennes ego afgaf hon emellertid den örklaring, att hon under sin tjenstetid hos Carlson, sedan hustrun lemnat hemmet, i följd af husbondens löften och försäkringar om alla möjiga fördelar till denne kommit 1 ett förtro igare förhållande, som fortvarat allt intill hustruns Återkomst. . Det. halte? under denna tid tillåtits lickan att efter bäsfa: förstånd sköta om huset, hvars tillhörigheter Carlsson merän ii gång förklarat vara lika inycket Hennes söm hans. Då hon slutligen lemwade sin tjenist, Hade ifråzavarande persedlar, hopblandade med hennes egna, kofiunit: att medfölja, och hon Vore mer än villig att återställa dem, helst de egde föga eller intet värde, Flickan afgaf under tårar denna berättelse och uttalade--öppet hvad hon trodde, eller att hennes vägrån att återställa den ifrågavarande skuldsedeln vore egentliga orsaken tll make rma Carlssons nu gjorda försök attbinla henne till stöld ifrån dem. Mannen Carlsson afstod på derom framställd fråga, från yrkandet att få målet hänskjutet till. domstol; och härvid fick saken bero. (MD. B) — I går middag kl. 2 var eldsvåda nära att atbryta i tapetseraremästaren: Wennströms verkstad i-huset. n:r..30: vid. Malmskilnadsgatan. Eld hade fattat uti en större hög hyflad spån, söm förvarades å en hylla. Efter budskickning tillkommo snart flera sprutor som dock icke behöfde användas, emedan elden snart dämpades. Vid hållet polisförhör i dag upplystes att en lära ling, efter att ha med eldgaffeln rört om elden i kakelugnen, af okynne stött eldgafteln mot hyllan, hvarvid spånorna ögonblickligen antändes. å ingen ersättning äskades för den förorsakäde skadan fick undersökningen härvid bero, öch undslapp lärlingen med en allvarlig tillrättavisning, och husbonden uppmanades att aga hotom för den visade vårdslösheten. — Soldaten vid sappörkompaniet n:r 63 Johan Petter Stålfeldt hade i söndags förmiddag å Handtverkaregatan på Kungsholmen sammänträffat med statkarlen Lundin från Svartsjölandet, hvilken jemte sin hustru var åkande på väg till hemmet. Stålfeldt hade begärt få åka, men då sådant vägrats tagit piskan från Lundin och tilldelat såväl mannen som hustru Lundin flera slag. Stålfeldt, i dag inställd till polisförhör, erkände angifvelsen, hvarefter målet remitterades till krigsrätt. — I går omnämndes enligt offentlig rapport, som cirkulerat emellan samtlige polisvaktkontor, att-en bokhållare Lutteman skulle efterspanas och kallas till poliskammaren. Vi anse oss böra nämna att Lutteman i dag sjelf frivilligt infunnit sig i poliskammaren och emottagit kallelse tills i morgon. Sedan målet förevarit skola vi meddela huru med denna sak sig rätteligen förhåller. — Söderhamn. Upprepade gånger under hösten 1860 samt förliden sommar. märktes på jernv utlagda bakar, jernbitar, vedträn och stenar utan att misstanken kunde fästas vid. någon särskild, såsom skyldig till dessa nidingsdåd, tills slutligen spår efter ett träben vände den emot norrmannen Ole Wold. Wold antogs såsom arbetare vid Marma— Sandarne jernvägsby; gnad år. 1856, unp POR IT I BA TD SE VV AE CTILSNOT