Aftonbladet – 4 mars 1862, sida 2

dande ord yttrar det rörande hufvudsaker -följande: I CSakens afgörande i sednast hållna statsTråd står i full öfverensstämmelse med hela Idess uppkomst och sednare utveckling och i medförer icke på någondera sidan ett öfver:gifvande af grundsatser och öfvertygelser. i Svenska styrelsen har i justitieministerns betänkande framburit till H. M:t sednast församlade svenska riksdags önskan, och den norska regeringens svar derpå är blott en ytterligare motivering af de i storthingets adres3 uttalade åsigter. Och likasom otvifvelaktigt aldrig från norsk sida kommer att förspörjas någon absolut vägran att underrandla med Sverge om förändringar i riks akten, likaledes skall heller icke från svenska statsmäns sida med fog kunna något invändas mot en från norsk sida gjord vägran att underhandla under tidsförhållanden, hvilka måste betraktas såsom synnerligen ogynnsamma för ett lyckligt och betryggande ordnande af dessa förhållanden, och på en basis, som icke kunde leda till något slags resultat, utan tvärtom kunde tjena att afskära vidare förhandlingar eller undan: skjuta dem till en ännu afl:gsnare framtid. När den svenske ministern säger, attfaran af ett uppskof med revisionen ligger deri, att de söndrande krafterna skola under ti: den arbeta ej mindre än de försonande?. så tro vi åter, att denna mellantid skall ha det motsatta resultatet, att den skall efterhand reda opinionen och lemna ordet åt den lugna eftertankan, och att det sålunda skall kunna lyckas att utstaka det område för förhandlingarne om en revision och en närmare anslutning, som det för närvarande, enligt allmänna meningen, kan vara något hopp om att vinna med begge folkens fullständiga samtycke och till deras gemensamma bästa. I allt fall våga vi tro att detta uppskof med revisionsarbetet skall i begge länderna blifva ansedt som en jordfästning af mångahanda missförstånd och oklara stämningar, så att mellanriksförhandlingarne må i framtiden kunna åter upptagas med utsig ter till ett lyckligare resultat. Och att svenska regeringen: frivilligt slutit sig till det af norska regeringen tillrådda uppskofvet samt medgifvit att vilkoren för ett lyckligt afgörande af denna fråga för närvarande saknas, skall säkerligen i ej ringa mån bidraga till att Norge ger sitt frivilliga samtycke? till åstadkommandet af en revision, eller till förberedande och verksamma underhandlingar om en sådan. I det yttrande, hvarmed H. M:t beledSn den gifna resolutionen, är den grundval, hvarå det förberedande revisionsarbetet bör byggas, angifven på ett sätt, som synes egnadt att tillfredsställa alla partier och att Sppna vägen för ett biläggande af meningsskiljaktigheterna mellan nationerna. På det i detta yttrande (i går i denna tidning citeradt uti en från Morgenbladet hemtad artikel) angifna området för en revision skola alla intressen kunna mötas och de olika åsigterna kunna diskuteras på ett för begge rikena och för unionen fruktbärande sätt; och ett revisionsförslag, som vore ett troget uttryck af H. M:ts här framlagda tanka, skulle näppeligen möta något motstånd i Norge, der den upplysta folkopinionen anser endast den utveckling betryggande,som med klokhet och måtta bygger Då det bestående och historiskt gifna.? Morgenbladet, hvars första uttalande i ämnet vi redan i går meddelade, har i ett med dagens post ankommet nummer en ytterligare artikel om saken, hvari tidningen tager i betraktande den ståndpunkt på hvilken revisionsfrågan kommit genom det kungliga beslutet, och antyder hvad som under nu inträdda förhållanden måste vara Norges pligt och sanna fördel i afseende på revisionen. Denna högst märkliga artikel skola vi i morgon meddela, hvartill tid och utrymme i dag saknas. I ett sednare nummer af Aftenbladet förekommer en insänd artikel i ämnet, hvilken uttalar en helt annan uppfattning af revisionsfrågans afgörande, i det denna artikel nemligen förmenar, att det sätt, hvarpå afgörandet skett, för ingen del kan kallastillfredsställande för Norge och att det specielt är mycket klandervärdt, att norska statsrådsafdelningen i Stockholm afstått från den i norska regeringsbetänkandet gjorda framställningen derom, hvilka saker som efter riksaktens 5 böra vara föremål för behandling i sammansatt statsråd. Synbarligen förskrifver sig denna artikel från det Bireh-Motzfeldtska med den sednaste ministerförändringen missnöjda partiet, som synes ämna gifva sin personliga förbittring uft i en skarp opposition emot den nyare;eringen och förmodligen ämnar vid nästa Storthing försöka resa en storm emot dess itgöranden såsom alltför beskedliga och molerata. Det vore i högsta grad beklagligt om de utmärkta talenter, öfver hvilka denna J. taktion disponerar, endast till följd af kränkt : ;genkärlek skulle komma -att arbeta uti den sornerade ultranorskhetens och söndringens ntresse, i stället för att med den storsinntet, som man kan vänta hos .statsmän och osterlandsvänner, låta sina privata känslor ch antipatier underordnas tanken på det ullmänna bästa. ESSEN TERES Konungen har i dag hållit konselj. K.: M:t har den 24 sistlidne Januari tillagt potekaren J. Widgren personligt privilegium å nr ättanda af om må trämnmntolk i närmaeta oranctlan Ya I