Aftonbladet – 4 mars 1862, sida 1

der hon bodde, och kan sällan öfvertalas att lemna det, och när han går ut, är det aldrig utom parken. Jag hör af Mary Grey, att du ej bar för afsigt att blifva nunna, ehuru du för en barmhertighetssysters lif. Tillfälle för goda gerningar finnes öfverallt och till en mycket god här, derom är jag öfvertygad. . Jag önskar, att jag kunde skritva ett riktigt bevekande bref, men det ligger ej åt mitt håll. Du skulle knappast kunna känna igen vår far, — hans hår är alldeles hvitt, — ingen skulle kunna tro, att han blott är femtio år gammal! Jag är rädd, att du ej af detta bref skall kunna förstå, huru mycket jag önskar att du skall komma. . Jag vågar ej vara fullt säker om, att min far skall taga emot dig eller att han vill se din lilla gosse, men mrs Redmond kan gifva dig ett rum i hyddan, om han ej ber dig stanna qvaår här. Jag sjelf tänker mycket olika i många såker nu än hvad jag fordom brukade. Kanske det är på samma sätt med dig, och att vi skulle bli förvånade att finna, huru mycket mera vi öfverensstämma nu än förr. Jag går ofta till mrs Redmonds hydda och talar om dig med Mary. Skrif ändtligen snart i alla händelser och tro mig vara din ömt tillgifnekbroderi jar. Gertrud satt för ett. ögonblick förjunken i tankar. Det var en djup sinnnesrörelse, som skakade hennes hjerta. Gamla tankar, gamla ställen, de svaga skuggorna af längesedan flydda drömmar, namnen af hennes fader, broder, Mary, Lifford Grange och Stonehouseleigh, de lefvande och de döda, allt uppsteg åter framför henne, och för en stund häfde sig hennes bröst och den gamla dystra skuggan framskymtade åter i hennes ögons djup. Hon kunde