Aftonbladet – 4 mars 1862, sida 1

dan, och andra lärde det af honom. De arma sjuklingarne på hospitalen frågade efter henne. De fattiga i sina hålor välkomnade henne. Barnen age sig vid kjolen af hennes nötta svarta klädning, och alla, som kände till hennes sköna anlete. hennes melodiska röst och ljufva leende, brukade hviska, då hon framgled genom de hvimlande gatorna på sina barmhertighetsfärder: Himlen välsigna vår hulda LadyBird, som går omkring görande väl.4 Några år förflöto, och en dag erhöll Gertrud från sin broder följande bref: . Min älskade Gertrud! Andtligen hafva vi slutat våra långa resor och återvändt till Lifford Grange, och det gör mig ondt att nödgas säga dig, det vår faders helsa är i ett mycket otillfredsställande tillstånd. Han är mycket förändrad i alla hänseenden — bäde till kropp och själ. Hans minne är mycket försvagadt; ätminstone i många fall, ehuru det i ett synes lifligare än det varit. Jag hade trott, älskade syster, att han elldeles glömt dig, ty ända tills nu nyligen har han aldrig gjort någon hänsyftning på dig eller tyckts ibågkomma din tillvaro. Men sedan vi återvändt hit hem, har han ofta talat om dig. Han vet ej af att jag skrifver, men jag har rådgjort med mr Erving, och vi tro båda, att om du kunde komma till England, skulle han vilja se dig, och att det måhända skulle verka en fördelaktig förän dring hos honom. Han är i sanning, goda syster, i ett bedröfligt tillstånd. Det obegripliga deruti är, att han anser sig — på ett eller annat sätt — hafva någon skuld i vår stackars mors död. Det är blott en nervös fantasi, men den gnager mycket på hans sinne. Han har nu företagit sig att vistasi detrum