Aftonbladet – 3 mars 1862, sida 2

— Från Bollnäs skrifver en korrespondent till tidningen Helsingen den 9 Febr.: Vid häradsrätten har afkunnats dom i ett mål, hvilket förtjenar litet omnämnas. För öfver en: månad sedan afled härstädes bonden Jan Olsson i Weflinge, hvilken alltsedan legat obegrafven. Förhållandet är det, att Jan Olsson för flera år sedan dömdes för stöld från något af flottningsbolagen af en bjelke, som dock påstås ha varit hans, ehuru han kom illa i klistret derför, bland annat till hemlig kyrkoplikt, hvilken han dock aldrig undergått, hvarföre han nekades begrafning intill dess vederbörande deröfver hörts. Vid ransakningstillfället upplystes dock, att Jan Olsson en söndag infunnit sig i sakristian samt blifvit af dåvarande pastor Sjöström tilltrågad om han ville undergå straffet, hvarvid han lemnat nekande svar; efter en stund hade han dock återkommit och förklarat sig nöjd dertill, då likväl pastor S. svarat att det ej kunde gå för sig förr än konsistorii utlåtande erhållits. Sedan dess har ej saken vidare varit på tal, utom att Jan Olsson en gång då han ville gå till nattvarden blef helt enkelt bortkörd från altaret, och sedan nu då han skulle begrafvas. Genom slarf och dålig eftersyn har nu härigenom den döda kroppen efter förbrytaren fått ligga obegrafven ända till dess saken blifvit vid häradsrätten handlagd, till obehag för dem som varit närmast att handhafva densamma. Häradsrätten förklarade emellertid att den döde skall kristligen begrafyas.