Aftonbladet – 1 mars 1862, sida 4

teråtur, som ingalunda är att räkna bland det alldagliga slaget. Den eger först och främst — hvad man endast sällan finner i våra romaner — en verklig karaktersteckning, och om denna ej alltid är fri från onaturligheter, ser man dock dramatis personee i de aldraflesta fallen handla och röra sig som varelser af kött och blod. Intrigen är enkel, men väl anlagd, handlingen rör sig raskt framåt, och stilen — om ock på sina ställen röjande nybörjarens böjelse för svulst i uttrycket — ledig och behaglig. Öfverdrifter och utväxter finnas, som sagdt, men det hela bär en så frisk ton och vittnar om en tinhet i uppfattningen, som inger hopp om att vi ha framför oss en verklig konstnär, som snart skall ge oss ännu bättre och ännu mera lefvande taflor.?