till ett med uppenbarelsetron, och drager häraf ytterligare sina falska slutföljder. —I sanning det måste stå klent till med et teo: logiskt system, för .hvars förfäktande man öllgriper sådana medel mot en motståndare. Elementerna i Geometri af A. Wiemer. (I. Planimetris II. Stereometri. III. Räknelärans tillämpning på geometrien. Kalmar, O. Westin. 1860 och 1861.) Med verklig glädje helsar vännen af upplysning hvarje bemödande till undervisningens-fromma inom landet, och det med så mycket större skäl, då det gäller en kun.skapsgren, på hvilken man från äldsta till nyaste tider satt stort värde, samt då det tillika är fråga om ett arbete af en redan förut ungdomen gagnande lycklig författare. Vi ega ganska många läroböcker i detta ämne, dels originalarbeten, dels öfversättningar, skrifna af olika anledningar, men någon som fullt uppfyller nutidens fordrin.gar.torde vara svårt att finna. I våra elementarskolor begagnas vanligtvis mer eller ;mindre förbättrade upplagor af Euclidis Ele.menta, sannolikt bibehållna till en stor de! på grund af anciennitetsprincipen. Liksom 1 allmänhet forntidens minnesmärken och dc gamla mästarnes gedigna produkter alltic Fförblifva af största värde för forskaren, så jär ock utan tvifzel Euclides en heros blanc igeometrer, som för sin storartade enkelhet är värd att tagas till mönster. Hans Elementa, och deraf icke minst Proportions-: läran, äro ett helgjutet konstverk. Men de: oaktadt borde han visserligen utgå ur våre skolor. Lärjungen fattar icke det konstnär. liga hos honom. Han lifvas mera af smi jexperimenter och problemer och kan då fö någon egen kunskap. Dessutom fordrar räknekonsten, som samtidigt studeras, at mean tillgodogör sig dess tillämpning på geo metricn. Med hänseende till detta skulle man. ej utan skäl kunna påstå, att den särskildt så kallade Proportionsläran borde utgi ur geometrien, hvarvid ock kunde åberopa: sådana exempel som den utmärkte Legenidre, som i sin geometri hänvisar till arit .metiken och algebran. Lektor Wiemer lem. nar valet af proportionslära fritt, men ha idock skrifvit en sädan i ett bihang. Han begagnar der en förträfflig definition på förhållandens likhet, för såvidtrationsexponenten riktigt angifver storleken. Men frågas kan då, om det varit nödigt att gå omväen att bevisa Euclides hufvuddefinition och sedän på gamla sättet tillämpa proportionsläran. Hade det ej gålt an att härvid lossa något mer på Stvångströjant, så att dett. ex. kunnat heta: Då en triangel jemföres med en annan af samma höjd, har har samma Snumervärde som basen i jemförelse med :basen? Vetenskapligheten hade wäl icke derigenom lidit, då geometrien här står i ett naturligt samband med aritmetiken. Det tyckes ock, i pedagogiskt hänseende, vara en nyttig öfning för lärjungen. att vid framstegen i geometri få använda sin aritmetiska kunskap. :Dessa vetenskaper gfå ju ock alltjemt sedan i inbördes vexelverkan. Flera satser, såsom om sferens yta, m. fl., synas äfven hafva kunnat omtalas före räknelärans speciela tillämpning på geometrien. Lektor Wiemer har emellertid utBifvit en bok, som är väl afpassad efter våra lärvanstalters närvarande förhållanden, och som utan tvifvel skall vara välkommen för mången elementarlärare, liksom redan hans algebra vunnit ett välförtjent beröm. Boken utmärker sig för reda, enkelhet och klärhet. Deri skiljes väl mellan hufvudsak och bisak. I det författaren bär Euclides åtagna kapprock med heder, synes han syfta en verkligt lefvande -kunskap, och har uppställt er mängd blandade exempel till. sjelfverksamhetens befrämjande hos lärjungarne. Ett värdefullare omdöme om lektor .Wiemers lärobok torde kanske snart kunna lemnas honom af för saken nitälskande lärare, och honom önskas bjertligen tid och tillfälle att än mer få föllfölja sina goda ider till den matematiska undervisningens bästa. LIK — Den bekante norske författaren Eilert ÖL eo mA nm Ad midt. 4 tdi må HA RKAla