vande den ärlige konungens egen mening, öppet uttalat, icke blott att en förändring i nuvarande representation är nödvändig, utan ock att den borde utföras i öfverensstämmelse med Norges och Danmarks statsförfattningar, d. v. s. med upphäfvande af det nuvarande föråldrade ståndsväsendet, samt att regeringen vill använda alla kraffer och lofliga medel för vinnande af detta stora ändamål. Det tillhör eder och det tillhör oss alla, hvar i sin stad, att med redlig håg understödja denna vår konungs och hans regerings afsigt, och när vi detta göra, i det vi daflåtligt hafva målet för ögat och icke låta ö58 afvända från den väg, som dit leder, genom att envist vidhålla möjligen skiljaktiga åsigter rörande underordnade -enskiltheter, så skaM, med Guds hjelp, det stora öch svåra företaget, trots allt motstånd, blifva lyckligt genomfördt, till fäderneslandets lycka. 7; Utom detta väntade förslag till en allmän fepresentationsförändring hafva rikets ständer att redan vid den instundande riksdan besluta öfver åtskilliga hvilande förslag Il smärre, partiella förändringar i representationen. Jag vågar ej rörande dessa förslag uttala något bestämdt omdöme eller ifva något bestämdt råd, men jag bör dock fästa eder uppmärksamhet derpå, att om bland dessa förslag finnes något bättre än det närvarande, så bör det ej förkastas, dertör att det icke är allt. Det bättre utgör intet hinder för det bästa, utan är tvärt: om vägen dertill. Särskildt bör detta al bondeståndet behjertas, då reformernas mot ståndare gerna, och icke utan framgång, begagna bondeståndets vägran att medgifva förbättringar i hvad på dess representation ankommer, såsom förevändning att sjelfva handla. på samma sätt. Jag uppmanar eder derför till att med enighet välja sådana ombud till den blitvande riksdagen, som af själ och bjrta arbeta för den vigtiga sakens framgång. Det vore mer än bedröfligt, om bondeståndet härutinnan skulle motarbeta sitt eget och fäderneslandets sanna väl. Jag vill dock hoppas, att sådant aldrig skall inträffa; ty svenska bondeståndet har i alla tider sträfvat för ett sannt framåtskridande på rättvisans väg. Måtte detta äfven nu blifva händelsen! Alingsås i Februari 1862. Pehr. Thomasson.