LADY-BIRD). AP LADY GEORGIANA FULLERTON. MMed stadig blick betraktade Gertrud Adrien då han gick fram till sin vanliga plats. Hon utandades en stam tacksägelse, att hennes hjerta ej slog vildt, som det brukat göra vid hans annalkande. Hon blef sjelf förvånad öfver den kraft, som blifver dem beskärd, hvilka utan förbehåll öfverlemna sig i Hans hand, som kan stilla vågorna och befalle stormen att lägga sig. Hon tryckte sin makes hand i sina och hviskade: Må Gud välsigna och belöna honom, Maurice, och han svarade innerligt: Amen. Detta ord. påminde henne om det högtidliga Amen on så nyligen hört uttalas af de läppar, hvars minsta ord ingifvit henne en afgudisk vördnad. Han talade och hon hörde honom med lugn. Han gaf några enkla, praktiska lärdomar och upplysningar, några vänliga råd och förmaningar till sina fattiga medpassa erare — isynnerhet till dem, hvilka an skulle förlora ur sigte nästa dag, kan. ske för att aldrig mer återse dem här på jorden. Men hans röst darrade ej, ej heller bleknade hennes kind. När de orden: 4Farväl — och Gud allsmäktig vare med och välsigne eder och ledsage eder hvarthelst I gån och sände sina englar och före er på den rätta vägen! uttalades, nedböjde hon sist hufvud såsom för att mottaga hans välsignelse. När han sade: Bedjen för mig, mina vänner, bedjen för en, hvilken stor barmhertighet blifvit vederfaren; bedjen ati hans många dröjsmål och försummelser på vägen måtte förlåtas, och att han, under sina sträfvanden för andras själar, ej må förgäta sin egen, sammanknäppte hon sina händer och bad att de måtte mötas i himlen, och de få tårar hon fällde och som ) Se A, B. nris 2, 3, 6—31, 33—46 och 48