STOCKHOLM deu 28 Fehbr. Bref från Nordamerikanska krigsteatern. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 31 Jan. 1862. Midt uti detta dåsiga tillstånd, som ett långvarigt overksamt lägerlif alltid förorsakar — ty dessa oupphörliga små förpostfäktningar och strider emellan rekognosceringepatruller äro vi nu så vana vid, att icke en gång soldaien anser dem värda så mycken uppmärksamhet att han frågar hvar de försiggått eller resultatet — öfverras ades man af två nyheter, som på en gång gjorde armån vaken. Den ruskade på sig, gnuggade ögonen och spetsade öronen, för att få reda dast var ett yankee-joke man ville spela den. Om deras sanning blef man dock snart öfvertygad, och armån, såväl som största de? len af nationen, intogs af en uppriktig glädje. De två tilldragelserna voter bytet krigssekreterare och segern vid Somerset i I Kentucky. Krigssekreteraren Cameron, som förlorat nära nog hela nationens förtroende, blef, för att tillvinna sig stöd af ett parti, ifris abolitionist. Han lyckades till en del, och man såg ej mera i tidningarne så bittra artiklar emot honom som förut. Så kom hans rapport till kongressen, som andades idel slafemancipation, och hans anhängare blefvo förtjusta. Olyekan ville dock att politiken för stunden ej önskade hafva något med slafvarne att göra — en åsigt, som isynnerhet inom armån hade talrika anhängare. Mr Cameron tog tillfället i akt, gjorde nödvändigheten till en dygd och afgick från krigssekreterarebefattningen som en politisk martyr samt hugnades till ersättning med ambassadörsplatsen i Petersburg. Armåens intressen och befordringarne derinom skötte Cameron så, att när han resignerade, en allmän belåtenhet förspordes deröfver. Mr Stanton, den nye innehafvaren af krigsportföljen, tyckes vara en man med be slutsamhet och vilja att göra rält. Han har redan med kraft gripit in i affärerna, och hans begäran att kongressen icke före den 1 Mars skulle företaga stadfästandet af de befordringar inom armån hans företrädare jort visar, att han först önskar utforska om e befordrade, af hvilka största delen tått sina höga befattningar genom politiska vänners inflytande, duga att sköta dem. Kommer-han att i denna sak gå riktigt strängt och noggrannt tillväga, så är jag rädd att öfver hälften af armå-befälet från kaptensgraden högre upp får stryka på foten, och på det hela gjorde armen derpå en ganska god. vinst. Kan nu äfven mr Stanton sätta litet: mera Hf i spelet och förmå dessa senångare till. generaler att röra på sig, eger fan dessutom mod nog att stå emot alla påtryckningar från kongressledamöter och sina politiska trosförvandter, som naturligtvis hvar och en har sina proteger som de önska framhålla till höga militärplatser, så är hans utnämning till krigssekreterare en verklig välgerning för nåtionen. I Kentucky ha rebellerna tre armåkårer. En står vid venstra flanken af deras operationslinie, stödd på Mississippi-floden, och har vid staden Columbus en mängd starka förskansningar och simmande batterier. Andra eller centerkåren ockuperar Bowlinggreen, der de stora jernvägarne från Mississippi och Alabama genom Tennessee sammanstöta med dem från Indiana och Ohio i norr. Den tredje kåren utgjorde högra flygeln och stod i goda förskansningar vid Mills-Spring, på stranden af Cumberlandfloden, vaktande bergpasset CumberlandGap, det enda uti Cumberlandbergen genom på om allt var sannt eller om det en-; : ! ; I j i j j i H ombytet afi i hvilket kommunikation kan ega rum emellan I Kentucky och en del af östra Tennessee å ena samt Virginien å andra sidan. Besittningen af detta pass medför dessutom kontrollen öfver East Tennesseeoch Virginiajernvägen, som från Georgia och Alabama går genom dalgången mellan Cumberlandoch Alleghany-bergen in i Virginien. Alla dessa tre punkter äro af högsta strategiska värde, och rebellerna, som väl insett ha gjort allt hvad de kunnat för att stärka dem. At de så länge fått vara i ostörd besittning af dem kan endast förklaras af unionsgeneralernas och måhända äfven af förre krigssekreterarens oförmåga till kraf. tig handling och fruktan att få stryk, då Bulls-Runoch Bulls-Biluff-affärerna ständigt som hemska spöken sväfvade för deras syn. Lyckan ville emellertid att rebellgeneralen Zollikofer, som kommenderade tredje armåetta, . kåren, ehuru förstärkt med general Crittendens division, ansåg sin styr a för svag ati kunna emotstå ett anfall af unionsgeneralerna Thomas och Schoepfs förenade kårer, hvarföre han, troende det vara bättre ati förekomma än förekommas, beslötattackera general Thomas, som stod vid byn Somerset, innan denne hunnit förena sig med ge neral Schoepf. Attacken skedde den 19 Januari på morgonen och striden varade till klockan 3 eftermiddagen, då Zollikofer blef skjuten och rebellerna, efter förlusten afsin bäste anförare samt med 300 döda och sårade på platsen, började en reträtt, hvilken, af brist på ett sammanhållande befäl, l,