Aftonbladet – 27 februari 1862, sida 2

Gertrud, bed; bed med hela styrkan a er förtviflan, och låt mig vaka vid hans sida. Denna natt skola vi tillbringa tillsammans, och sedan, ske Guds väje! Hvad som än må hända — —4 Skiljas vi för alltid, yttrade hon lång. samt, och han tillade: tAmen: Detta är en ed4, sade hon. Lika högtidlig som denna stund4, svarade han. Och nu, gå och bed, att Gud må förbarma sig öfver er och mig. Och nu kämpade Aäårien med hela sin kraft, hela sin skicklighet, med alla intelligensens och erfarenhetens utvägar. Han uppfyllde läkarens plats och sökte med hela energien af sin lugna, men djupa viljekraft att återkalla lifvet i denna slocknande blick, att besegra den olycksbådande dvala som oemotståndligt smög sig öfver dessa domi nande sinnen. Han kände sig stark med en nästan öfvernaturlig styrka; han kände att en odödlig själs räddning kunde stå på spel, att det verkligen gällde en annans frid eller I outsägliga elände för hela lifvet; och hån brotj tades med den dödlige fienden, som Jakob I brottades med engeln i den hemligh -2tsfulla i stunden af mystisk strid och dyrköpt seger. i Han erbjöd hela sitt lif denna dag i utbyte i för den nåd, hvarom han bönföll;med brinj nande ifver. Lif för honom, nåd för henne, j var det rop, som uppsteg ur hans själs innersta djup; för honom sjelf korset, öknens brännande Huft, missionärens törnestig eller ; martyrens graf. ; Menskliga bemödanden blifva stundom krönta med utomordentlig välsignelse. Det ligger sannerligen en makt i bönen — en kraft i uppoffringen, det finnes hemligheter i nåden — sällsamma behandlingssätt af menniskors själar — förunderliga vexlingar af skickelsen, och underbara segrar aftron,