Aftonbladet – 27 februari 1862, sida 1

LADY-BIRD?). AF LADY GEORGIANA FULLERTON. Hvarföre icke? Om du visste hvilken tröst det är för mig att tänka, det jag ej alltid skall stå emellan dig och lyckan?4 — Hvarje bloddroppe vek från hennes kind. Hvad kunde hon väl säga? Hade hon ej förtjent att han skulle säga detta? Men det var förfärligt. Det finnes tankar, som lugnt kunna genomfara vårt eget sinne, men som förefalla alltför rysliga, när de framkastas af en annan. Du gör mig mycket olycklig, Maurice, med att tala på dötta sätt.å 5 Han uppreste sig i sin bädd och, stöd jande sig på ena armen, omslöt han med den andra handen hennes hand och så : henne i ögonen med dessa ögon, hvilka han en gång undrat, om hon kunde önska att aldrig få se mer i deras sorgsna vältalighet. Gör jeg dig olycklig, min Lady-Bird? Ja, jag vet det — jag vet att jag alltid gjort det! Medvetandet deraf har varit m.tt Tånga, bittra straff. Jag önskar att du kunde sympatisera med mig en enda gång in. nan jag dör — att du en enda gång, utan att vända dig bort, kunde höra mitt hjertas utgjutelse. et är derföre jag nyss talade om det, som är mig en sådan tröst. 4Icke till mig, icke för mig! — Detta är förskräckligt. O Maurice, Maurice! Hon gömde sitt hufvud i lakanen och han föll utmattad tillbaka. Ett ögonblick derefter sade han åter: ) Se A. B. niris 2, 3, 6—31 och 33—46,