Aftonbladet – 26 februari 1862, sida 3

JTaUUECb HICU UT TGRC-BJUIGN 4 SOM I HLUIU mot hr Reinecke ansett Hangöudds redd för hamn och en god hamn dertill. Såsom man vet, begingo under sista kriget i Östersjön äfven engelsmännen samma fel att anse denna hamn för god och hade der ämnat etablera en depöt, om de ej afhållits härifrån genom brist på skärgårdsflotta. Till yttermera visso följer här intyg från en XsjömanX som i denna hamn sökt och funnit skydd. På begäran vill undertecknad, af såväl egen som andras erfarenhet, yttra sig angående Hangö udds hamn. Jag har underloppet af trenne år 1847—50, besökt denna hamn tvenne gånger; ena gången som skydd för vestlig, den andra gången för sydlig storm. För vestlig storm med svår sjö har man redan skydd då man under inseglingen passerat Törnskär, hvilka äro de yttersta klipporna mot vester. För sydlig och 50. å 080. storm har man fullAN skydd, så snart man passerat det lilla skär hvarpå, innan kriget mellan de allierade och Ryssland utbröt, fästningen CGustafsvärn låg. Från ost rund nord till vest bidrager kusten som le för alla stormar från detta håll. Det förundrar mig att chefen för finska lotsväsendet kunnat afgifva ett så högst oförEPN omdöme om hamnen vid Hangö udd. Hans yttrande om redden utanför Hangö fyr, vid hvilket tydligen bordt utsättas, hvar denna redd ligger (såvida han ej härmed menar det öppna flack, som under sydlig storm ligger alldeles öppet för Finska Vi kens våldsamhet, med 20 å 24 famnars vatten), gäller alla redder i verlden, emedan de alltid äro osäkra, åtminstone från något streck af kompassen, då en hamn deremot bör vara sluten för sjögång, hvilket Hangöudds hamn är, n. b. vester om Gustafsvärn, der ankarplatsen är på 10, högst 15 famnars vatten. Stockholm den 22 Februari 1862. G. H. E. Byström.X Hr 9. påstår att finska Utö hamn länge är tillfrusen, emedan fyren derstädes under åren 1844—50 varit släckt i 387 dagar. 1 förbigående vill jag påpeka det oegentliga uti att vid medeiltals tagande — ty meningen med denna uppgift måste väl varit att visa förhållandet i allmänhet? — utsöka en följd af ovanligt kalla år, d.v. s. göra un: dantaget till regel. Hr S. anmärker vidare ganska riktigt, att belägenhet längre till hafs i förening med större djup bestämmer större isfrihet; huru då förklara, att under ofvan uppgifna år, då Utö fyr varit släckt i 387 dagar, Söderarms fyr, som på samma latitud ligger långt mera inpå land, denn: dock varit släckt endast 308 dagar? Man kommer in på ett farligt kapitel, då mar får rätt att betvifla officiella uppgifter, och såsom ofvan synes har man det här, icke hvad beträffar fyrarne3 släckning och tändning på uppgifven dag, men vid den ordning, hvarmed detta skett. Mariehamn på Åland är god, äfven såson vinterhamn, ehuru tillfrusen längre tid än den vid Hangöudd. Men för Finlar ds vinterkommunikationer har den ingen framtid. Visserligen kan man, såsom hr 89. säger, med en liten vinterångbåt uppehålla förbin delsen mellan Sverge och Mariehamn, mel hvad hjelper detta, då man ju i alla fall ha: 17 (säger sjutton) mil qvar att på vedertaget barbariskt sätt till närmaste finska kust färdas dels i öppen isbåt och dels på kälke! Ar ej blotta tanken derpå upprörande i en tid. som kallar sig civiliserad? Sverge har tagit ut ett stort steg i hyfsning framför sin: grannar genom vinterpostbåten Polhem. och måtte det snart vinna efterföljd i Sun det, Belterna samt söder om Ålands Hat! Frågan om vinterpostföringen med å g båt mellan Finland och Sverge är för dess: båda länder af långt större betydelse är man vid första blicken kan se, ty först der första postbåten, kommer alt öppna väåre ögon för de störa, hittills förbisedda fördelarna af en möjligast oafbruten förbindelsc dessa. länder emellan. Finland behöfver! Sverges fabrikater och :g nom Nynäsham nen blir Stockholm den handelsstad, son under fem å sex månader af året uteslutande kommer att förse nästan hela Finland. Vi åter behöfva dess viktualier samt des: lax, London och Paris dess fogel. Denna intima vinterförbindelses återverkan på sommaren kunna vi nu icke ens ana. Finnet på Finlands kust mellan Hangö och Helsing-; fors, om möjligt bättre och tillgängligare än den vid Hangöudd, måste den tagas i besittning, och det är Finland, som skall utreda denna fråga. Ju närmare man härvid kan komma Helsingfors, desto bättre, ty denna stad är och blir södra Finlands utskeppningsort, som snart måste medelst jernvägar förenas med Wiborg öfver Tavastehus med Päjäne. Då denna vinter varit ovanligt sträng, vore önskligt att isens tjock: lek i hamnarna och öppna bafvet från Hangö till Helsingfors några gånger i hvarje månad undersöktes och resultatet offentliggjordes i finska tidningar. Oaktadt Nynäsbanan och hamnen äro af stor vigt för Stockholms handel och sjöfart, äro de det ännu mer för Ryssland, som derigenom enligt regeln hela vintern kan öfver Sverge uppehålla sin utländska handel ge nom uthamnarna Baltisport och Libau, som snart genom jernvägar blifva förenade med Petersburg. För Finland är förbindelsen med Nynäshamnen en vitalfråga, hvarpå dess frameller tillbakagående nöstan helt och hållet beror. Skulle dessa 1ader anses behjertansvärda. äfven i Finland, anhåller jag av Helsingfors tidningar behagade till frågans väckande aftrycka dem. Stockholm den 25 Febr. 1862. Herman Sandeberg. edt En liten naturalhistorisk observation. Till Redaktionen af Aftonbladet.