Aftonbladet – 26 februari 1862, sida 3

sig, i spridda skaror anställg Vidsträckta vandringar från en trakt till en annan, der de åter fortplanta sig och vidare företaga sina vandringar. gr , Då hvarje bidrag till kännedom om företeelserna i naturen bör vara af intresse för forskaren, torde undertecknads observation i detta hänseende förtjena att meddelas helst den tyckes icke allenast bekräfta ofvannämde icke fullt konstaterade förhållande, utan äfven lemna belysning öfver ekorrarnes obestämda vintersömn. Sedan flera år tillbaka hafva ekorrar varit ytterst FUN SpEsn, p Vid början af förliden höst uppenbarade sig dock en mängd af dessa små täcka djur i nämnde park — midt ibland en hufvudstads buller — der de helt ogenerade gjorde sina gymnastiska hopp i lindarnes toppar, krya och lifliga, utan att (såsom det tycktes) någonsin begagna sjukgymnastik, och anställde emellanåt, synnerligast på morgonqvisten, små utfärder in i angränsande trädgårdar nära intill boningshusen. På senhösten blefvo de mera tröga i sina rörelser, och sällan syntes de till, sedan vintern inträdt. Förmodligen drogo de sig in i sina bon, under eremitiskt lugn bortdrömmande sitt husliga lif. ERE Men nu, efter det rika snöfallet och med den stigande solen, hafva de åter visat sig, ehuru mera enstaka. Så t. ex. varseblefvos sistlidne söndaj eftermiddag 5 stycken ekorrar, icke i trädtopparne, utan — hvad som lär vara ytterst sällan — nere på marken, der de, på ett afstånd af ungefär 3 alnar från hvarandra, slagit sig ned i hvar sitt hål uti snödrifvan. Högst komiska voro deras rörelser. An SOA de hastigt upp och suto ögonblickligen orörliga med spetsade öron under cirka en half minuts tid, än döko de ned med en knyckning på halsen liknande ankornas, då dessa i vattnet fånga sin föde, och än tumlade de om på ryggen med benen i vädret. Ingen nalkades den andre, och de olika rörelserna skedde nästan samtidigt liksom efter kommando. Så fortgick leken nära en timmas tid, tills den för skymningen och det inbrytande mörkret icke vidare kunde observeras af undertecknad jemte tvenne andra personer, som från motliggande fönster betraktade densamma. (Den tama ekorren sofver under största delen af dygnet och är i rörelse blott några få timmar om förmiddagen). Stockholm den 26 Februari 1862. J. Gz Carlen. 1