Aftonbladet – 26 februari 1862, sida 1

dagar från kl. 9 f. m. tilll 2 och från kl. 4 till 8 e. m. STOCKHOLM den 26 Febr. Bref från Ryssland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Petersburg d. 3 (15) Febr. 1862. Sedan jag sist meddelade underrättelser härifrån har åter en och annan vigtig förändring försiggått inom den högre embetsmanmapersonalen. Främst bör härvid nämnas finansministern Kniachewitchs entledigande. Under de fyra år han bestridt sitt vigtiga embete har han visserligen icke utvecklat några eminenta egenskaper, men dock ådagalagt god vilja att åvägabringa besparingar. Men redan gammal man och ogift har han lemnat ett alltför stort för: troende åt en af sina brorsöner, som han användt till sitt biträde. Det stora inflytande denne så småningom vunnit lärer icke alltid blifvit anrvändt på bästa sätt. hvarföre det äfven väckt uppmärksamhet på högsta ort och slutligen föranledt den åldrige ministerns reträtt, som framkallats på följande sätt: I och för ordnandet af kontrollerna öfver bränvinsbeskattningen och tillverkningen, hvilka med nästa års början träda i verksamhet och hufvudsakligen tyckas vara ordnade efter svenskt mönster, hade en aktad högre funktionär, verkliga statsrådet Groot, erhållit uppdrag att bland Gud vet huru många tusen sökande utvälja sextio de tillförlitligaste och sakkunnigaste män, att nämnas till öfverkontrollörer för bränvinsangelägenheterna, en i hvarje guTernement. Som dessa platser äro af mycken vigt, då man toger i betraktande att kronans inkomster af bränvinspaktet äfven nu uppgår till cirka 125 millioner rubel eller mer än 42 procent af statsinkomsterna, så äro ock lönerna bestämda till 4000iubel (cirka 10.000 rdr) och platserna derföre särdeles eftersökta. Efter långvarig och mogen pröfning hade hr Groot ändtligen sin lista å de sextio kandidaterna färdig och inlemnade den till finansministeriet för att föreläggas H. M. kejsaren. Den blef äfven rätt snart presenterad, men med den ändring att 23 af de föreslagna voro utstrukna och andra uppförda i stället, hvilka påstås hafva varit den unge Kniachewitchs klienter. Groot inlemnade genast sin afskedsansökning, hvilken föranledde H. M. kejsaren alt närmare efterforska orsaken och medförde det resultat jag nämnt. Detlärer icke alldeles vara någon hemlighet huruledes brorsonens protektion stått att vinna, och man beklagar den skugga som, om ock oskyldigt, dock i viss mån fallit å den gamle, 74-årige ministern. Hans efterträdare, geheimerådet von Reutern, som skall vara en kapabel man, utgår, likasom ministern Golownin, från marinministeriet, der han varit statssekreterare, och står sedan länge i nära relationer till storfursten Konstantin. En samling al upplysta och kapabla män, sådana som furstarne Gortschakoff och Suworoff samt hrr Miliutin, Waloujeff, Golownin och von Reutern; har Ryssland aldrig förr sett omkring sin kejsare. Alla rykten om storfursten Konstantins förnyade afresa till utlandet äro fullkomligt ogrundade och hans qvarblifvande i huf vudstaden säkert. Med begreppet bränvinsförpaktning (på ryska Otkup) förenar sig äfven alltid det om mutor. Jag tillåter mig derföre att omtala en händelse, som nyss passerat här och om hvars sannfärdighet man försäkrat mig. Efter gammal vana plägar hufvudstadens bränvinsförpaktarebolag hvarje nyår presentera åt öfverpolismästaren och generalguvernören en penningeskänk, hvars ändamål na. turligtvis är atb de må se igenom fingrarne med: efterlefnaden af diverse författningar om bränvinets styrka och renhet, ej lyssna till värdshusvärdarnes oftast befogade klagomål m. m. Den förstnämnde tunktionären plägar nemligen erhålla 50.000 rubel och den sednare ända till 150,000 årligen. Detta sistnämnda belopp presenterade äfven nu bränvinsbolagets ombud vid nyåret åt fursi Souworoff, under förklarande att det vore en öflig skänk. Fursten anmodade honom då att skaffa samtliga gifvarnes namn under en skrift, hvari de erkände sig gifva honom en så betydande skänk, och efter nåora dagoar erhöll han äfven verkligen en så